Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Som blind kan jag inte kommunicera. Det saknas tillgängliga sajter.

Jag kan inte ens få en kallelse i punktskrift från ögonsjukvården, skriver Mackan Andersson.Bild: Lars Brundin
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
För mig som blind är det här med tillgängliga sajter en ständigt aktuell fråga. Mycket tid går åt till att försöka navigera olika myndigheters sidor, helt enkelt för att deras information inte skickas ut i tillgängligt format.
Jag kan till exempel inte kommunicera med mitt ena barns skola (boka utvecklingssamtal, få reda på läxor, studiedagar, idrottsdagar, schema, vaccinationer...) för att de valt ett system som inte fungerar med skärmläsare och all information kommer enbart på den sajten.
"Men använd appen, då!" kanske någon säger.
Och det hade jag ju kunnat göra. Kanske fungerar den bättre med skärmläsaren som är inbyggd i telefonen. Men det kommer jag inte att få reda på, så länge appen måste aktiveras via webbsidan som jag alltså inte kommer åt...
Jag kan inte rapportera fel i min omgivning som felparkerade elskotrar eller andra hinder i vägen, för jag måste markera dem på en karta på gatukontorets sida. Och kartor kan inte läsas med skärmläsningsprogram.
När VMA testas en gång i kvartalet, kan jag inte heller berätta för MSB (som är grymma på anpassning annars) att den inte hörs hos mig, för det är samma sak där - man ska anmäla på en karta.
Sajter som Räddningstjänsten, går inte att läsa in. De har heller ingen information om hur jag borde ställa in skärmläsare eller liknande för att kunna göra det.
Jag menar - varför skulle de?; ögonsjukvården(!) har en sajt som inte kan läsas med skärmläsare. (Och det här är alltså information som inte finns tillgängligt i pappersformat i punktskrift heller. Jag kan inte ens få en kallelse i punktskrift från ögonsjukvården...)
Offentliga företag som Postnord eller SJ är nog dock värst. Inte nog med att jag inte kan få paketnotifikationer via SMS - deras sidor går inte att använda med skärmläsare, de har ingen tillgänglighetspolicy över huvud taget. När jag ringer SJ och ska boka biljetter eller ledsagning vid ett tågbyte (nej, det går så klart inte att göra via webben!) så debiteras jag alltså expeditionsavgift för detta.
Jag tror att många tror att min och andras elektroniska vardag fungerar bättre än så här. Men det här är alltså faktum: Jag kan inte kommunicera eller söka information ens om brandsäkerhet. Jag kanske inte ens får reda på olyckor eller kriser i mitt område. Min personliga säkerhet och hälsa är, faktiskt, hotad i det här trygga landet.
Att ha en funktionsnedsättning gör det inte bara svårare att klara av min vardag. Det gör mig sårbar för andra saker än normfungerande medborgare. Det är farligare och dyrare. Det är krångligare och tar längre tid.
År 2020 borde inte det här vara ett problem. Faktum är ju att det, tvärtom, bryter mot europeisk lagstiftning om webbanvändande för offentlig förvaltning.
Men kanske behöver vi påminna?

Mackan Andersson

Malmö
Gå till toppen