Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Lund kryllar av zombier med elektronisk apparatur inkopplad i sina öron

Lunds zombier bär på en kommunikationsapparat med bildskärm, skriver Per-Axel Stenström.Bild: Izabelle Nordfjell/TT
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Barnbarnet berättar viskande om läskiga zombier och jag tror att det är dessa varelser som är det värsta som uppträder i hans fantasirepertoar.
Givetvis, som ansvarsfull morfar, förklarar jag att det är ju tur att de inte finns på riktigt.
Men då ljuger jag!
Det formligen kryllar av dem i Lund och jag är faktiskt rädd för dem när jag går i stan, framför allt när vår hund är med. Men de lundensiska zombierna är inte alls som de i The Walking Dead, nej de påminner mer om ”borgerna” i StarTrek.
Människor som kidnappats av det galaktiska kollektivet The Borg och som fått delar av sina kroppar ersatta med och/eller kompletterade av elektroniska apparater.
Lunds zombier är svåra, för att inte säga omöjliga, att få kontakt med när du möter den på gator, torg och trottoarer. De har elektronisk apparatur kopplade till sina öron, ofta i form av pyttesmå eller gigantiska hörlurar, kanske beroende på vilket zombieklan de tillhör.
De bär också i sin hand en kommunikationsapparat med bildskärm. Man kan förmoda att de står i ständig kontakt med och styrs av någon central intelligens.
Blicken hos dem är frånvarande och introvert och jag blir alltid osäker på hur mycket de uppfattar av sin omgivning, men uppenbart är att de inte lever i samma verklighet som oss andra.
De är lätta att identifiera genom sitt beteende, som just avslöjar att de är av en annan sort. Till exempel när de kommer cyklande på en trottoar i full fart, med blicken simmigt stirrande rakt fram, utan hänsyn till sin omgivning. Man måste också se upp för denna cyklande zombievariant på torg och i parker där de är en livsfara för stillsamma flanörer och lekande barn.
Ett annat beteende, som verkligen ger legitimitet åt min övertygelse om att de just är zombier, är att de är fullständigt opåverkade av den pågående Covid-19-epidemin. På sin introverta framfart i det offentliga rummet trängs de nära inpå en, väntar inte på att passagerare ska hinna gå av bussar och tåg, trycker sig mot dig i kassakön, och så vidare.
De måste betrakta sig som fullständigt immuna mot både coronavirus, trafikregler och mänsklig hänsyn.
Men hur ska vi då får bukt med dessa vilsekomna Lundazombier?
Kanske lösningen är att låta polisen befria dem från deras elektroniska implantat, för att på sätt återbörda dem till människornas gemenskap?

Per-Axel Stenström

Morfar, hundägare och Lundabo
Gå till toppen