Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Minnesord om Karin Persson

Vår mycket uppskattade kollega adjunkt Karin Persson, Lund, har lämnat oss.

Uppvuxen på Söderslätt tog hon med sig den skånska allmogekulturen och lärde oss ord som ”gröning” och ”vanning” och hur det skånska livet levdes med fest och traditioner men också hur bebyggelsestrukturen förändrats med Mackleans skifte.
Intresset för arkitektur och konst utvecklade hon genom resor och studier - nära och fjärran - ofta i nog så äventyrlig form: under kriget i Egypten var det förbjudet för turister att ta egna upptäckarinitiativ men Karin lirkade sig ut och fortsatte enligt sina intentioner på Nilen. Okonventionell och modig är epitet som passar på henne.
Vid förra pandemin (2003) hade hon planlagt en resa till Kina men avråddes av alla. Resultatet kunde bara bli ett och vid hemkomsten sattes hon i karantän av arbetsgivaren, något som resulterade i en lysande diabildpresentation för kollegiet. Men så hade hon också en komplicerad Leika att fånga intrycken med. Teknikrädd var hon inte.
Karins akademiska meriter var historia, geografi och samhällsvetenskap, ämnen som många elever suckar inför.
Men med sin färgstarka, suggestiva berättarteknik trollband hon de mest skolkbenägna elever. Hennes egenproducerade historiekryss för årskurs 7 efterfrågades av gymnasisterna som hjälp inför prov.
Exkursionerna till Glyptoteket var inte bara ett roligt avbrott i vardagen utan väl där kom papper, penna och frågeformulär fram!
Allt väl genomarbetat och förberett.
Samma gedigna förarbete gällde när hon tog oss kollegor till Arken, Louisiana eller Ordrupgaard. Vid en rekognosceringstur hade restider klockats och P-platser utsetts.
Gick det inte att bära hem en mumie från Glyptoteket, så dök hon upp på Crafoords Auktioner och bärgade hem en byrå eller ett par Flora Danica-tallrikar.
Som lärare var hon spännande.
En elev - sedermera kollega - berättade om hennes första oförglömliga inträde i klassen:
”Tyst entré, skrev ’Karin Persson’ på tavlan, slog näven i katedern och sa: ’Det är jag.’” Humorn glittrade ofta i ögonvrån.
Geografen Karin var ett uppslagsverk - bättre än Google! Åtskilliga gånger har hon på telefon fått redogöra för isens härjningar på olika ställen i Sverige och fått elever att förundras över att Svalövs kommun har en vulkan. Med fickorna fulla av breccia återvände de från geologiexkursionerna på Kopparhatten, liksom det hände att de somnade på båten från Ven efter ett par intensiva lägerskoledagar.
Hon hade behövts i dagens skola liksom hon behövdes i vår grupp och hon lämnar ett stort tomrum efter sig.
Svalövskollegorna i Konstofika-sällskapet
genom
Marianne Teurneau
Gå till toppen