Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Minnesord om Gunnar Broman

Reklammannen Gunnar Broman, Malmö, har som tidigare meddelats lämnat oss i en ålder av 92 år. Närmast sörjande är hans hustru Viola, deras sju barn med familjer, alla vänner och kollegor.

Gunnar Broman, 1928 – 2020Bild: Olof Elfverson
Gunnars smittande skratt hördes på långt håll, hela vägen från kontoret på Blasieholmstorg ner till Operabaren. Och vice versa. Det var omöjligt att inte själv dra på smilbandet.
Skrattet kom ur varma glittrande blå ögon, direkt och uppriktigt till dig, och du ville för allt i världen, just då, inte vara någon annanstans.
De flesta av oss på reklambyrån Carlsson & Broman minns tiden med Lars-Börje och Gunnar som den roligaste i våra yrkesverksamma liv.
Gunnar strålade av energi, en kraft som han generöst delade med sig av. När han talade, när han skrev.
Han bjöd upp skrivmaskinen till en intensiv skapardans. Tempot var högt och smattrande. På skrivbordet växte travar med kasserade manus, ett hundratal tunna ark, ofta med endast en mening på varje, snillrika och snarlika, ett och annat ord var utbytt. Orden var perforerade med hål där bokstäverna tryckts igenom papperet av kreativ frenesi. De små, röda, italienska maskinerna, Olivetti Valentino, var försvarslösa. Han slet ut ett par per år.
Och framför en vägg, täckt av skisser med nya produktidéer och kampanjer, trollband han åhörarna med iver och övertygelse. Kundpresentationerna gjordes med sådan entusiasm och glöd att vi, som varit med och skapat, också blev häpna, medryckta och imponerade.
Under sitt liv dukade Gunnar upp många framgångar på näringslivets bord; smör, ost och sill, knäckebröd, gröt, öl – och kanske den mest kända – han förde Absolut Vodka från idé till världssuccé, en av Sveriges största exportprodukter.
Och mitt i de stora framgångskliven, i den höga farten, kunde Gunnar snava på en viol. Stanna upp, se en vilsenhet, märka ett bekymmer, dra andan och lägga allt åt sidan, ge tid till kärleksfull tröst och hjälp. Livet var viktigare än reklam.
Oj vad vi saknar Gunnar. Absolut.
Christer P Svenson
kollega, vän
Gå till toppen