Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Jonas Kanje: Granskning kan kräva extrema metoder – var går gränsen?

Journalistik är en ständig jakt på bra information. Ibland krävs det något extra för att få veta precis det man behöver.
Frågan är förstås var gränsen går. Dold kamera? Spionera på folk? Ljuga om sina avsikter?
I ett stort reportage som publiceras i dag har en av våra medarbetare tagit jobb på ett företag för att granska hur de tar hand om, eller inte tar hand om, sina anställda. Reportern Dan Ivarsson arbetade en månad som cykelbud på Foodora, utan att de hade en aning om att han var granskande journalist.
Sydsvenskans reporter Dan Ivarsson jobbade som cykelbud i en månad.Bild: Lars Brundin
Dan sökte jobb i sitt eget namn och behövde aldrig ljuga under sin tid på Foodora. Det räckte att han lät bli att tala om en del av sanningen.
Men vi hade utan tvekan en dold agenda. Dan var cykelbud under falska förespeglingar.
Det finns självklara moraliska aspekter på detta.
Man låtsas vara någon man inte är, man tar anställning i ett företag som man vet om att man tänker granska och potentiellt kanske också skada. Människor blir lurade på vägen.
Är det rimligt?
I detta fallet: ja. Och anledningen är enkel: Dans jobb gav oss en unik inblick i något mycket intressant som vi aldrig hade kunnat granska på samma sätt utifrån som inifrån.
I den nya gigekonomin förändras arbetsmarknaden radikalt. Förhållandena mellan anställda och arbetsgivare tar helt nya former. Det är vårt jobb att granska samhällets förändringar. Ibland tvingas vi ta till extrema sätt för att lyckas med det.
Metoden att jobba någonstans eller att utge sig för att vara någon annan för att kunna rapportera om något kallas för att wallraffa. Den tyske journalisten Günther Wallraff bildade skola med sina banbrytande reportage från tyska industrier på 1960-talet. Efterföljarna har varit många.
Till vänster Günter Wallraff 2017. Till höger Günter Wallraff utklädd till gästarbetaren Ali Levent 1985.Bild: TT
Det finns ett par saker att överväga när man wallraffar, bestämmer sig för att använda dold kamera eller väljer andra kontroversiella arbetsmetoder.
• Resultatet, eller i vart fall det potentiella resultatet, måste stå i proportion till det man vill avslöja. Det krävs att det finns ett missförhållande. Du kan inte föra en person bakom ljuset totalt för att berätta i tidningen att han eller hon gått mot röd gubbe.
• Alla andra möjligheter bör vara uttömda. Om det finns moraliska betänkligheter med metoden så måste alla andra sätt att få in informationen övervägas och förkastas innan man bestämmer sig.
• Metoden får gärna beskrivas och vara en del av presentationen, men den får inte i sig utgöra avslöjandet. Alla kan filma med dold kamera, det viktiga är vad filmandet har avslöjat.
• Överanvändning av kontroversiella metoder kommer sannolikt att sänka trovärdigheten för tidningen och göra det svårare för oss att få tillgång till bra information.
Denna gången lät vi ändamålen helga medlen. Det är långt ifrån självklart att vi resonerar likadant nästa gång.
Gå till toppen