Mordet på historieläraren Samuel Paty skakar Frankrike. Han dödades brutalt utanför sin arbetsplats nordväst om Paris i fredags. Gärningsmannen, en 18-årig tjetjen, sköts ihjäl av polisen när han skulle gripas.

Händelsen betecknas av polisen som en terroristhandling och elva personer, bland annat flera i 18-åringens familj, frihetsberövades. Enligt uppgifter i franska medier kan en av de gripna knytas till den syriska terroristorganisationen IS.

Mordet tycks ha utlösts av en upprörd diskussion på sociala medier sedan en förälder klagat över att Paty för sina elever visat karikatyrteckningar föreställande profeten Muhammed.

Det bestialiska dådet – Paty fick huvudet avskuret – är bortom sans och vett. Att han därutöver miste livet för att mördaren ansett att han hädat i samband med en lektion i yttrandefrihet är bortom all ironi.

Läraryrket i Frankrike har hög status och skolans roll är att också skapa medborgaranda och vårda republikens traditioner. Till dem hör inte minst omsorgen om yttrandefriheten och en strikt åtskillnad mellan stat och religion. Förhållningssättet är djupt rotat i ett samhälle vars befolkning en gång i tiden hölls i den katolska kyrkans järngrepp.

Terrorattentatet 2015 mot den satiriska tidskriften Charlie Hebdo krävde elva människoliv. Angreppet utfördes av fanatiker som ansåg att tidningen hädat genom att publicera ett antal karikatyrer föreställande Muhammed och att dess medarbetare därför skulle straffas med döden. Mordet på Samuel Paty i fredags utfördes utifrån samma förvridna logik.

Hädelse är inget brott. Visst kan det vara fel och onödigt att såra religiösa känslor, men sådan är yttrandefriheten, även obekväma åsikter måste kunna uttryckas. Det utgör demokratins själva fundament.