Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ola Tedin: Det är en bit kvar till bidragsfritt jordbruk i EU.

Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Om bokstäverna i den här texten varit lika många som kronorna i EU:s jordbruksbudget hade den blivit ungefär 4 miljoner kilometer lång. Det är ungefär tio gånger längre än avståndet till månen.
Eller något i den stilen – det är väldigt många nollor att hålla reda på. Förslaget för unionens nästa sjuårsbudget för den gemensamma jordbrukspolitiken, Common agricultural policy, CAP, är i vilket fall drygt 4 000 miljarder kronor.
Några av alla dessa miljoner landar förstås även i Sverige, vilket man som EU-vän ska glädjas över. För 1994, då det började dra ihop sig till folkomröstning om Sveriges medlemskap i EU, var de svenska jordbrukssubventionerna på väg att fasas ut. Vilket sannolikt blev en starkt bidragande orsak till att Centerpartiet bytte fot och ställde sig bakom ett ja till medlemskap. Och återinförda subventioner. Detta kan mycket väl ha blivit avgörande för utgången i omröstningen – 52,3 procent för och 46,8 emot.
CAP har dock förändrats i klart bättre riktning sedan Sverige blev medlem för mer än ett kvarts sekel sedan. Borta är smörbergen och vinfloderna, som en gång skapades för att lantbruket fick pengar för att producera även om det gav överskott. I bakgrunden fanns förstås fruktan för den akuta livsmedelsbrist Europa stod inför åren efter andra världskriget.
 Delvis borta är också oskicket att dumpa överskott på marknader i tredje världen. Exportsubventionerna har minskat, men dessvärre delvis bytt skepnad till vad som med en omskrivning kallas för marknadsföringsbidrag.
På ett digitalt fikamöte under tisdagen benade Europaparlamentarikern Fredrick Federley (C) i lite av begreppen i den svårgenomträngliga budgetprocess som EU nu är inne på slutvarvet av. Tyngdpunkten ligger inte längre på maximal produktion, utan ambitionen är att fördela 30 procent av pengarna på miljö- och klimatförbättrande åtgärder.
Ändå ville Federley mena att jordbruket på sikt ska bli mer marknadsanpassade. ”Ambitionen är att jordbruket ska kunna klara sig på marknadsmässiga villkor”, slog han fast.
Dit är det emellertid fortfarande en bit kvar. Runt 4 miljoner kilometer.
Gå till toppen