Nioårige Bertil från Fjelie hamnade på 1940-talet på Vipeholm i Lund, ett sjukhus för gravt funktionsnedsatta. I Bertils journal – han dog dagen efter sin 15-årsdag – finns åtskilliga mycket svåra tandskador noggrant dokumenterade. Men inte för att de skulle åtgärdas. De dokumenterades efter att de med berått mod framkallats av forskare.

Bertil ingår i den grupp av arton minderåriga på Vipeholm som tillsammans med över 400 intagna vuxna, som hade olika former av svåra fysiska och mentala funktionshinder, ofrivilligt blev mänskliga försökskaniner kring folksjukdomen karies.

Det så kallade sockerexperimentet genomfördes i Lund under åren 1947 till 1951, men kom till allmänhetens kännedom först 2006 tack vare Lundahistorikern Elin Bommenels forskning.

I en skakande radiodokumentär i P1 har reportern Randi Mossige-Norheim nu dessutom funnit klara belägg för att de oetiska och tortyrliknande experimenten även omfattade barn. Tidigare har det sagts att medelåldern på offren legat på lite över 30. Bakom genomsnittet har alltså ytterligare en förbrytelse gömts i alla år. Ett av folkhemsbyggets allra mörkaste kapitel framträder som, om möjligt, ännu svartare.

Vid tiden för experimenten var karies utbrett, men inte vidare utforskat. Riksdagen hade några år tidigare under stor enighet beslutat att låta Medicinalstyrelsen, numera Socialstyrelsen, utreda förhållandet mellan karies och socker. Försök med fluor- och benmjölstillskott i kosten gjordes först. Eftersom resultaten ansågs för otydliga beslöt man att ”provocera” fram karies med socker, karameller och en särskilt klibbig kola.

Bertil och hans medpatienter matades därför dagligen med kolor. I hans journal noteras en dag att han kastat upp vid flera tillfällen. Dagsransonen hade varit 24 stora kolor.

I pojkens journal finns också anteckningar och röntgenbilder på kariesangripna tänder som eroderat ända ner till gommen och därför dras ut. Bedövning ansågs onödig. Sjukhuschefen Hugo Fröderberg hade slagit fast att de intagna ”reagerar mycket lite för smärta”.

Bertils tandvärk måste vid det laget ha varit outhärdlig. Han rev sig på kroppen tills han blödde. Han sattes i tvångströja och hans våldsamma agerande journalfördes som "behov av uppmärksamhet”. Han var då svårt synskadad och hade knappt ens ledsyn.

Till Vipeholm kom svårt funktionshindrade från hela landet. De hörde till samhällets allra svagaste, men kallades ”idioter”, ”debila” och ”obildbara”. Utöver fördomar och okunnighet utsattes en del av dem alltså också för ett cyniskt och plågsamt experiment. De som satts att vårda dessa svaga och hjälplösa ansåg att de intagna stod i någon form av tacksamhetsskuld till samhället och därför kunde utnyttjas som försökskaniner.

Radiodokumentären Vipeholmsanstalten blottlägger ytterligare förbrytelser i samband med det oetiska sockerexperimentet i och med upptäckten att även barn utsattes.

Det är en plågsam och berörande berättelse. Men viktig och nödvändig.

Barn har torterats med vetenskapen som förevändning. I Sverige i modern tid. Det är outhärdligt.