Idag är det svårt att förstå vilken sensation Sean Connery blev när han 1962 klev in på bioduken och in i vårt kollektiva omedvetna med titelrollen i ”James Bond med rätt att döda”. En ny typ av manlig sexsymbol med en sadistisk glimt i ögonen och hår på bringan. Det sistnämnda var länge var tabubelagt på film eftersom det ansågs beteckna ”djurisk sexualitet”. Hans agent 007 var ingen romantisk engelsk idealist med Shakespeare och Milton i tankarna, utan en cynisk mördare och playboy för det sönderfallande brittiska imperiet i avkoloniseringens tid.