Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

kulturSex & Kärlek

Jon Jordås
Ett brev till kanske-kvinnan

Debatten om slit-och-släng-dejting rasar på landets kultursidor. Jon Jordås nyutkomna roman bygger på Gun-Britt Sundströms klassiker ”Maken”, där det är mannen som desperat vill binda sig och kvinnan som tvekar. Här låter han romanfiguren Gustav skriva om dejtingdebatten av idag och presentera en möjlig lösning.

Det här är en kulturartikel.Analys och värderingar är skribentens egna.

Jon Jordås är journalist och radioproducent. Han romandebuterade nyligen med boken ”Min Martina”.

Bild: Cato Lein

Annons

Martina, har du sett att de uppfunnit kanske-mannen men menar dig? Kanske-kvinnan! Ni som dejtar utan att riktigt bestämma er, som kan chatta, träffas, sova tillsammans, ja nästan vad som helst förutom att kalla sig ihop, utan att bilda familj. Ni är kanske-folket.

Beteendet sägs vara vanligare hos killar. Otur för mig att hamna i omvända roller på det här sättet. Du borde verkligen läsa Josefin Holmströms text i SvD (”Kvinnors porr är att fixa skadade män” 17/10) och inspireras. Hon skriver om tjejer som får böna och be om att bilda familj, eller bara drömma i hemlighet medan tiden tickar. Det är ju jag på pricken! Trohet och stabilitet är det mest förbjudna idag, om du frågar oss trofasta. Enligt dig är det tvärtom. Det är som att vindarna blåser lika hårt åt två håll. Och du och jag står stilla i mitten.

Annons

Annons

Gun-Britt Sundströms relationsklassiker ”Maken: en förhållanderoman” gavs ut på Albert Bonniers Förlag 1976. Romanens jag, Martina, är en kvinna som är skeptisk till den typiska tvåsamheten. Jon Jordås roman ”Min Martina”, som utkom i år, utspelar sig i nutid och är skriven ur den manliga huvudpersonens perspektiv.

Men låt oss vara ärliga, Martina, jag kunde ha släppt taget om dig för längesen. Jag minns allra första gången du sa att du tvekar inför hela familjebildningen. Jag tyckte det var charmigt. Jag borde ha sprungit! Vad gjorde jag? Frågade när vi kunde ses igen.

I podden ”Stormens utveckling” (22/10) frågar sig Liv Strömquist hur normen kan förstärkas så att det moraliskt riktiga är att stadga sig. Men hon vet förstås att det blir svårt att ändra värderingar utan konkreta och tuffa åtgärder. Hon föreslår lägre hyror, men jag tänker att hyrorna istället borde höjas så att man nödvändigt måste vara två för att få en bostad. Stockholm är redan på god väg!

Sverige ligger i världstoppen med antalet singelhushåll. Men vi kan helt enkelt lagstifta emot byggandet av ettor. Inte svårare än så.

En annan möjlighet är att polisen gör räder hos alla som fyllt 25 och beslagtar preventivmedel. Du skrattar, jag menar allvar!

Bojkott av kanske-folket är hursomhelst möjligt redan idag. Så, det här kan bli sista gången jag skriver till dig. Ett beslut, så hörs vi aldrig mer, jag kommer inte ens att läsa om du svarar.

Annons

Det är bara så svårt. Vill så gärna ha dig nära. Allt förutom det här med relationens status och framtid är ju så bra mellan oss. Vi skulle knappast vara med varann annars. Men jag vill inte ha det så här för evigt, vill inte fastna i mellantillståndet, inte ung och inte vuxen, aldrig gå vidare till nästa steg.

Annons

Ibland låter det på dig som att det finns en öppning. Att chansen i alla fall inte är noll. Det är då jag börjar lura mig själv, ägna mig åt önsketänkande. Då tänker jag att det fortfarande finns tid, möjligheter till många ungar, egna högtidsdagar, ett hus för bara oss och en trädgård att odla. Kanske ett potatisland vars skörd vi kan skala, äta med smör och leva på för all framtid. Precis som i skapelseberättelsen blir det ljus, nånstans önskar du det också, Martina. Det vill jag tro, det tror jag.

Din, G.

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy