Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsarbrev om laïcité, las och bilar i city.

Detta är ett läsarbrev. Åsikterna är skribentens egna.
Replik:
Ola Tedin skriver i en ledare (3/11) om terrordåden i Frankrike och anklagar mig för att ”ta avstånd från ett demokratiskt samhälle” baserat på min kritik av den franska modellen. Hans argument står dock och faller på premissen att den franska modellen är representativ för alla sekulära demokratier, när den franska modellen, laïcité, snarare är säregen. Den franska statsvetaren Olivier Roy pekar på hur USA skiljer sig från Frankrike i implementeringen av sekularism: "I Amerika utformades separationen för att befria religionen från statlig inblandning, medan separationen i Frankrike utvecklades för att exkludera religionen från det offentliga rummet och ge staten övertag över religiösa organisationer."
På samma sätt som den amerikanska modellen skiljer sig från den franska, gör också den svenska det. Därför är det intellektuellt ohederligt att anklaga mig för att angripa den sekulära demokratin. I Sverige kan religiösa uttrycka sin religiösa identitet i det offentliga, som i skolor och statliga institutioner. Medan franska politiker vill förbjuda religiösa symboler i det offentliga, går svenska politiker i kippavandringar. I Frankrike är inrikesminister Darmanin “chockad” över kosher- och halalsektioner i mataffärer medan svenska förskolor förser barn med halal och kosher om möjligt.
Tedin har dessutom fått för sig att min kritik av Emmanuel Macron baseras på hans syfte att bekämpa islamistisk extremism. Min kritik är snarare mot den allt mer högerpopulistiska och stigmatiserande retorik som Macron för fram. Hans benämning av hijab som “ociviliserat” och “inte förenligt med vårt land” från 2018 är ett exempel på detta. Att som nyligen kalla islam för en “religion i kris överallt i världen” är ett annat.
Salahuddin Barakat
Dela las.
PTK, som såvitt jag har förstått representerar fler medlemmar än hela LO, har ingått en uppgörelse med näringslivsorganisationerna.
LO har sagt nej.
Men LO är delat, bland annat är Metall för den. Kommunal, däremot, motsätter sig den. Det sista kan jag förstå. Det är möjligt att det finns privata, oseriösa arbetsgivare som är värre, men min egen erfarenhet med privata arbetsgivare med 30 respektive flera hundra anställda, sex kommuner, med från 8 000 till 230 000 invånare, en landstingskommun och staten, är att det är de offentliga arbetsgivarna som är de värsta, som kringgår lagar och regler mest, har den sämsta attityden gentemot sina anställda, utsätter dem för störst villkorlighet och utövar sämst ledarskap.
Varför inte dela las i en för offentliga arbetsgivare och en för icke-offentliga? Den senare kunde baseras på den ingångna uppgörelsen och LO kunde få större inflytande på den för offentliga arbetsgivare.
Det borde till och med L och C kunna godta.
Matz Lonnedal Risberg
Garage räddar inte city
Helsingborgs cityförening hävdade på Aktuella frågor i HD (30/10) att ett parkeringsgarage i Landborgen är bästa långsiktiga lösningen för ett levande centrum.
De tror kanske att massbilismen kan fortsätta men drivas av el och biobränsle, men Naturvårdsverket säger att bilismen och transportbehovet måste minska. Tyvärr har busstrafiken försämrats för dem som har svårt att gå, många hållplatser har dragits in. De flesta friska skulle kunna cykla, men man har tagit bort cykelställ. Bättre för dem, som bor utanför staden och har långt till kollektivtrafik, vore att köra till pendeltågsstation eller busshållplats och fortsätta resan kollektivt. Turtätheten i kollektivtrafiken behöver öka. För dem som har svårt att gå långt, men kan köra bil, behövs centrala parkeringsplatser i markplan göras om till handikapplatser.
Ett mycket större hot mot många affärer i centrum än brist på p-platser är de höga hyrorna.
Om affärer och liknande har svårt just i år på grund av coronan krävs statliga stödåtgärder.
Stig Broqvist
Gå till toppen