Annons

Annons

kulturSex & Kärlek

Sofia Rönnow Pessah
Min roman används för att sälja in en konservativ syn på sex

Debutromanen ”Männen i mitt liv” låg helt rätt i tiden. Kanske för rätt.

Det här är en kulturartikel.Analys och värderingar är skribentens egna.

På svenska kultursidor har en diskussion blossat upp om att kvinnor far illa som följd av den sexuella frigjordheten. Lösningen hintas vara att uppvärdera tidig tvåsamhet.

Vid flera tillfällen har min roman ”Männen i mitt liv” lyfts som stöd för kvinnans förfall. I Fokus (8/10) används romanen i en artikel om särartsfeminismens återkomst som ett exempel på att den litterära kvinnan återuppstått som ”det lurade, relationssökande, bekräftelsesökande offret, snarare än erövraren och sexsubjektet”. En artikel av Amanda Broberg i Expressen (13/10) hänvisar till romanen i samma stycke som kritik mot att ”'ta för sig sexuellt-feminismen’ […] har fått en backlash eftersom den inte sällan kan leda till obehagliga eller till och med farliga situationer”.

Annons

En sådan analys förutsätter – om än omedvetet – att kvinnan tar skada av sina livsval, inte sina förövare. Som om valet stod mellan bra män att ha en relation med och dåliga män att dejta. Skribenterna glömmer att tvåsamheten delas med samma personer som deltar i det fria dejtinglivet. Det ska sägas: Kvinnan kan aldrig organisera bort risken för övergrepp när det inte är hon som begår dem. Diskussionen handlar åter om att ändra och kontrollera kvinnans agerande. Var är männens ansvar?

Annons

”Männen i mitt liv” handlar om en kvinna som far illa i ett dejtingliv där män går över gränser och hon själv fastnar i en förutfattad bild av kvinnlig sexualitet som återkommande bekräftas av män. Huvudkaraktären Sonia raggas upp av tio år äldre män, blir tafsad på som ung praktikant, får reda på att de hon dejtat haft flickvän och utstår stryptag som hon inte samtyckt till. Trots romanens titel och innehåll refereras den återkommande till som en roman om en kvinnas dåliga och destruktiva beslut. Männens agerande förefaller vara en opåverkbar detalj i sammanhanget. Män, är det en beskrivning av er sexualdrift som ni är bekväma med?

När kvinnor hört av sig till mig för att de känt igen sig har det inte handlat om en dröm om den trygga tvåsamheten, utan om en förhoppning om att män ska läsa romanen och förstå vad den heterosexuella upplevelsen kan innefatta. Gråzonsproblematiken existerar inte enbart i kvart-i-två-ragg, och det saknas knappast berättelser från etablerade relationer om tjatsex, krav och gränsöverträdelser. Om önskan är att kvinnor ska leva friare liv kommer diskussionen om synen och förväntningar på kvinnan aldrig att vara tillräcklig. Vi måste också titta på vilka förväntningar – eller snarare brist på sådana – som vi har på männen. Så länge fokus stannar på kvinnan med ett förslag på En Rätt Väg, så kommer normen alltid vara för snäv.

Annons

I min roman finns ett ytterligare tema som ofta förbises. Huvudpersonen Sonia förnekar sin bisexualitet, eftersom den är svår att förena med de förväntningar hon associerar med den kvinnliga sexualiteten. Lösningen på den problematiken står inte att finna i den heterosexuella tvåsamhetens lättnad eller i en särartsfeminism, utan i ett fortsatt arbete för en friare syn på sexualitet.

Annons

Annons

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy