Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Coronan väcker frågor om hur makten borde fördelas.

Karin Tegmark Wisell vill att testningen ökar.Bild: Fredrik Sandberg/TT
Detta är tidningens huvudledare. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Smittspridningen ökar runt om i landet och på några håll går den särskilt snabbt. I Skåne noterades nyligen det högsta antalet sjukhuspatienter med covid-19 sedan pandemin bröt ut och läget bedöms som allvarligt i flera andra regioner.
På tisdagen sällade sig Norrbotten Västerbotten, Blekinge och Kalmar till skaran med skärpta råd till allmänheten. Därmed omfattas 14 av landets 21 regioner nu av särskilt hårda riktlinjer.
Men hur ser förutsättningarna egentligen ut för att bekämpa smittan?
Den frågan berör själva grunden för fördelningen och utövningen av offentlig makt i Sverige.
Folkhälsomyndigheten vill att den redan omfattande testningen av misstänkta coronafall ska öka.
"Testning är en viktig del av den nuvarande strategin", betonar avdelningschefen Karin Tegmark Wisell.
Men flera regioner har redan svårt att få kapaciteten att räcka till. Det beror inte bara på att antalet som vill testa sig varierar mellan olika landsändar, utan också på regionala skillnader då det gäller laboratorier och materialinköp.
Sverige är organiserat med ett gott mått av självstyre regionalt och kommunalt. Det kan vara en styrka eftersom det ger möjlighet till anpassning efter lokala förhållanden. Men det kan också vara en svaghet när något snabbt måste genomföras i hela landet på en gång. Om detta påminner nu en granskning som Ekot har gjort.
Svårigheterna att få igång storskalig testning i våras kan delvis ha berott just på ansvarsfördelningen mellan kommuner, regioner och nationella myndigheter. Regeringen sköt till rejält med pengar och Folkhälsomyndigheten uppmanade regionerna att ställa om sina laboratorier till analys av coronaprov. Men flera regioner valde ändå att avvakta till en början. När externa laboratorier sedan kopplades in var det svårt att synkronisera dem med de 21 regionernas olika system.
"En samlad aktör hade naturligtvis i det här sammanhanget varit bättre", säger Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson i radion. Han anser att någon form av förändring behövs.
Men Sveriges kommuner och regioners sektionschef för hälso- och sjukvård, Emma Spak, håller förstås inte med. Hon pekar just på styrkan i att kunna anpassa verksamheter efter regionala behov. Och det är för tidigt att dra några tvärsäkra slutsatser i sammanhanget.
I vissa avseenden ser regionerna ut att ha klarat pandemins prövningar förhållandevis väl. Enligt en ny rapport från Sveriges kommuner och regioner, SKR, är den så kallade vårdskulden mindre än befarat. 80 procent av de planerade operationerna kunde genomföras under de första åtta månaderna i år. Det tyder under omständigheterna trots allt på att många vårdverksamheter har god förmåga att ställa om.
Förhoppningsvis behöver det därför inte heller få så allvarliga konsekvenser när flera regioner nu åter ställer in planerad vård för att kunna hantera nya coronafall. Hittills fortgår kirurgin inom Region Skåne till exempel som vanligt trots att antalet intensivvårdspatienter med covid-19 nästan fördubblades över helgen.
Det finns inga givna svar på frågorna om den lämpligaste fördelningen av ansvar mellan stat, regioner och kommuner. Men diskussionen borde hållas mer levande, för den handlar i förlängningen om villkoren för medborgarnas liv och hälsa – inte bara så här i coronatid.
Rösträkningsröran efter det amerikanska presidentvalet påminde om att USA:s femtio delstater har olika rutiner vid val. Nu bjuds också tillfälle att reflektera över skillnaderna mellan Sveriges 21 regioner och 290 kommuner. Pandemin ställer angelägna frågor om maktfördelningen i landet.
Gå till toppen