Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Jämna ut obalansen mellan utbildning och forskning.”

Att de statliga forskningsmedlen länge har fördelats utifrån gamla traditioner har missgynnat nya universitet och högskolor, skriver Kerstin Tham, rektor för Malmö universitet.

Det är hög tid att Malmö universitet får samma förutsättningar som andra nya universitet, skriver Kerstin Tham.Bild: Bengt Arvidson
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
De långsiktiga effekterna av den ekonomiska nedgång och ökade arbetslöshet som följt i coronapandemins spår är ännu svåra att förutspå.
Coronapandemin har slagit hårt mot alla sektorer i samhället, inte minst arbetsmarknaden. Det gör att sociala klyftor och utanförskap riskerar att öka. Rekordmånga söker sig till universitet och högskolor för att börja studera. Samtidigt är behovet av forskning som bidrar till en socialt hållbar samhällsutveckling tydligt.
Regeringen gjorde nyligen en historisk satsning i budgetpropositionen: 1,7 miljarder kronor till högre utbildning i coronakrisens spår. Det är både glädjande och nödvändigt, men baksidan är att inga forskningspengar kopplas till de nya utbildningsuppdrag som regeringen slagit fast.Därmed blir det svårt att säkerställa utbildningarnas forskningsanknytning. Risken är att obalansen mellan forskning och utbildning ökar. Det är särskilt kännbart vid landets yngre lärosäten som sedan tidigare har begränsade forskningsanslag. Skillnaden mellan yngre och äldre lärosäten förstärks. Obalansen i resurser mellan forskning och utbildning är ett stort hinder för att kunna utveckla både forskningens och utbildningens fulla potential.
Regeringen har nu möjlighet att jämna ut obalansen mellan äldre och yngre lärosäten och vetenskapsområden liksom mellan utbildning och forskning. Det kan ske i den forsknings- och innovationspolitiska proposition som regeringen presenterar i december.
Vid de nya universiteten och högskolorna utbildas förskollärare, lärare, sjuksköterskor, socionomer, poliser och ingenjörer. För att kunna utbilda fler inom bristyrken och för att stärka den vetenskapliga grunden för till exempel skola, vård och omsorg behövs också fler forskarutbildade lärare och mer omfattande forskning inom dessa områden.
SCB:s senaste genomgång av de resurser som avsätts till forskning inom olika ämnesområden visar att medicin, naturvetenskap och teknik liksom tidigare dominerar. Det är betydligt svårare att få pengar till områden som samhällsvetenskap, humaniora, utbildningsvetenskap och hälsovetenskap. Regeringen behöver också göra en medveten satsning på gränsöverskridande forskning där flera ämnen ingår.
Att de statliga forskningsmedlen länge har fördelats utifrån gamla traditioner har missgynnat nya universitet och högskolor, trots att det förekommer forskning av hög kvalitet oavsett om lärosätet är stort eller litet, gammalt eller nytt.
Nya universitet och högskolor har visat att de, trots en mindre mängd forskning, håller i princip lika hög forskningskvalitet som de etablerade universiteten – i vissa fall med högre effektivitet.
Av landets alla studenter går 40 procent på nya universitet och högskolor. Enligt Vetenskapsrådets Forskningsbarometer 2019 får äldre universitet och fackuniversitet 90 procent av forskningsmedlen. Jämfört med de andra nya universiteten är Malmö universitets andel av de övriga 10 procenten betydligt lägre.
De yngre lärosätena har också stor betydelse för regional tillväxt genom nära samverkan med olika samhällsaktörer, till exempel med företag, regioner och kommuner.
När Sverige fick sitt yngsta universitet i Malmö för snart tre år sedan pekade regeringen ut lösningar på samhällsutmaningar genom forskning om bland annat jämlik hälsa, migration och framtidens skola, som särskilt viktiga.
Sedan dess har forskningen vid Malmö universitet vidareutvecklats i nära samverkan med stadens invånare och olika samhällsaktörer som företag, polisen och skolan.
Den flervetenskapliga forskningen om migration, brottsprevention, stadsutveckling, bostadssegregation, hälsofrämjande arbete, lärande i flerspråkiga miljöer och digitalisering har växt sig starkare.
Coronakrisens långsiktiga samhällskonsekvenser kan än så länge bara anas, men en sak är säker: behovet av forskning och innovation som kan bidra till en socialt hållbar samhällsutveckling ökar. Det är viktigare än någonsin att social hållbarhet får en central plats i landets forskningspolitik. Det är också hög tid att Malmö universitet får samma förutsättningar som andra nya universitet att fortsätta utveckla och bedriva den forskning som samhället nu så väl behöver.
Kerstin Tham, rektor för Malmö universitet.
Gå till toppen