Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Det heter ju att Sverige ska hållas öppet – oavsett ny explosionsartad smitta

Glöm rekommendationerna – de räcker inte! Vi måste nu ta vårt ansvar och hjälpas åt med det lilla vi kan, för i morgon är det kanske just du som vinner ”första pris” av de 3 000 som smittas var dag i Sverige. Det skriver Anders Strömqvist. Bilden visar IVA-vård av en coronapatient i våras.Bild: Johan Bävman
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
En sak är säker, och det är väl att vi alla är så trötta på covid-19 – att höra om det dagligen. Men vi vet, måste förstå och inse att smittan finns och att vi alla är med och spelar ”rysk roulett”.
Nu håller den på att skena iväg helt utan hejd, där det snart inte är lönt att testa någon, för förr eller senare drabbas de flesta. Det är som att se en gammal skräckfilm, skillnaden är bara att denna gång är det allvar, och vi är alla med i filmen.
Bara i Europa rapporteras det in över 240 000 fall om dagen, vi har nu passerat nio miljoner smittade och mer än 250 000 personer har dött.
I Belgien som har drygt elva miljoner invånare, nästan som Sverige, ligger det över 6 000 personer på sjukhusen och över 1 000 IVA-vårdas. Där smittades för en vecka sedan över 15 000 per dag. Frankrike som har 9 000 IVA-platser räknar med att de är fyllda till mitten av november.
I England förutspåddes tidigare ett värsta scenario på 12 000 till 13 000 fall per dag – det har passerats. Nu uppskattar man i stället mellan 43 000-74 000 fall per dag. I dagsläget tillkommer cirka 20 000 smittade per dag.
Så ser i stort utvecklingen ut i hela Europa – även i Sverige. Nyligen kunde man dessutom läsa att pandemin åter tagit fäste inom äldrevården.
Hela världen stänger ner, men vi, trots en andra våg som även här håller på att urarta fortsätter att ha allt öppet. Vi har hört om och ser barnfamiljer som shoppar loss på Ullared och andra stora köpcentra. Teatrar, museum, bibliotek med mera stänger ner men när det gäller shopping införs inga hårda restriktioner. Nej, där är det i stort bara rekommendationer kring avstånd som påtalas.
Jag har slutat gå på gymmet – när man är där ser man vuxna män och kvinnor som går från maskin till maskin utan att rengöra dem före och efter sig. Folk kramas och pussas då de möts. Vissa tycks tro att om man är ung drabbas man inte. Är de så okunniga att de inte begriper hur de sprider smittan just där, eller är de bara dumma? Dessa personer är farliga spelare i kampen mot klockan just nu.
Att stänga affärer, gym etcetera anses ge katastrofala följder för Sveriges ekonomi, därför fortsätter Sverige att köra sitt eget race. Konsekvenserna av det såg vi med förfäran i våras. Håll Sverige rullande heter det, oavsett priset, men vilka kommer att få betala denna gång?
Är det inte dags att Tegnell och regeringen ändrar strategin nu när vi börja se att epidemin sprider sig som en löpeld även i Sverige? Inom två till tre veckor kommer vården att se följderna av den.
Finns det verkligen ingen som bryr sig och som värnar om sin omgivning, sina föräldrar, morföräldrar – personer som nu verkligen ligger i riskzonen? Är vi så egoistiska att vi bara ser till oss själva?
Är det så svårt att ta sitt ansvar med så små enkla medel – att gå ut bara när du måste. Och måste du, använd munskydd, ha handsprit i fickan, undvik trängsel, träna inte, gymmet finns kvar, kramas och pussas inte. Vi älskar dig ändå, och vi vet att du finns där idag, men gör du det i morgon?
Glöm rekommendationerna – de räcker inte! Vi måste nu ta vårt ansvar och hjälpas åt med det lilla vi kan, för i morgon är det kanske just du som vinner ”första pris” av de över 3 000 som just nu smittas varje dag i Sverige.
Du som drabbats kanske inte har några symtom eller så har du milda symtom som knappt märks. Du tänker kanske: Det är nog inte så farligt så jag kan nog gå på festen jag blev bjuden på, utan att reflektera över att det är just du som för smittan vidare, exempelvis till din familj.
Är det värt risken och chansa, för vad gör vi om och när den dagen kommer då vården är så full av patienter att man måste prioritera vem som ska få leva – den som är svårt skadad efter en trafikolycka eller den som drabbats av covid-19?
Anders Strömqvist Sjukskötare, IVA Helsingborgs lasarett
Gå till toppen