Joe Biden har vunnit det amerikanska presidentvalet och Donald Trump har förlorat. Trump ska nu lämna Vita huset, men vad som kvarstår är arvet av ett nytt politiskt språk. Det är ett språkbruk som inte öppnar för att pröva olika ståndpunkter i sakfrågor. Det är ett sätt att kommunicera som får konsekvenser för det politiska samtalet och för demokratin. Det är ett språk som vi alla framöver behöver bli uppmärksamma på. Också i Sverige.

Många har under de gångna fyra åren reagerat på president Trumps sätt att uttrycka sig. Andra har sett något nytt och befriande, sett en stil som är rättfram, långt ifrån de retoriskt skolade och medietränade proffspolitikernas sätt att uttrycka sig.

Trump formulerar politik i slogans. Slogans eller slagord är ju i och för sig inget ovanligt inom politiken och särskilt inte i en valrörelse. Make America great again var slagordet i 2016 års valkampanj. Det som gör slagord kraftfulla är att de är korta och rytmiska, ofta i tretal med enstaviga ord, som i Obamas Yes we can! Slagordens styrka är att man minns dem när man har hört dem några gånger.

Hos Trump förvandlas politiska sakfrågor till slogans. Så har frågan om det påstådda valfusket i presidentvalet den 3 november kokats ner till Stop the count! och Stop the steal! liksom frågan om USA:s invandringspolitik tidigare omformades till Build that wall! Precis som slagorden är Trumps politiska slogans kraftfulla och lätta att minnas. Många minns säkert Lock her up! när Hillary Clinton 2016 hade använt sitt privata mejlkonto för arbetskorrespondens.

Problemet med slogans i sakfrågor är att de dels underförstår att det finns två motsatta värden kopplade till den aktuella frågan. Det finns ett ”Ja, bygg muren” eller ett ”Nej, bygg inte muren”. Det förefaller med andra ord inte finnas någon öppning för olika ståndpunkter för hur USA ska bedriva politik i olika frågor. I exemplet ovan gäller det brist på diskussion om USA:s invandringspolitik, men samma sak gäller alla politiska slogans. De fungerar som stoppord i ämnen som borde präglas av ömsesidig respekt och förståelse för skilda argument.

Ett annat drag i Trumps språk är de många förstärkningsorden. Alla som har hört honom tala känner igen de ospecifika förstärkande uttrycken så som ”många”, ”alla”, ”mycket mycket viktig”, ”enormt” et cetera. Han använder också känsloanknutna förstärkningsord som ”otroligt”, ”fantastiskt” ”vackra” och i ekonomiska frågor är ”miljarder miljarder dollar” ständigt återkommande. En del av dessa förstärkningsord kallas i grammatiken för indefinita, det vill säga obestämda. Det ger en vink om vad de har för språklig funktion. Det allvarliga med en retorik som präglas av just det oprecisa, allmänna och icke-bestämda, är att den är svår att bemöta med motargument. Det blir helt enkelt besvärligt att diskutera med den som för fram sin politik formulerad med oklara språkliga bestämningar.

Frågan är hur man i sak kan debattera med en politiker som säger sig ha gjort ”ett ofattbart stort arbete med hälsovården” eller påstår sig ha ”många program för klimatet”. Förstärkningsorden och formuleringarna kan avfärdas som vardagliga och närapå barnsliga. Men viktigare är att det är ett sätt att tala på som normalt sett är långt från hur politiker vanligtvis uttrycker sig. Stilen med obestämda och värdeladdade ord liknar mer hur man pratar i ett vanligt samtal. I det avseendet talar Trump som folk gör mest. Det är inte osannolikt att det är en stil som tilltalar väljare som är trötta på proffspolitikers i förväg planerade tal och väl formulerade påståenden.

Tv-sända valdebatter belyser på ett tydligt sätt hur politiker har utvecklat en stil som väljarna kan ha fått nog av. Under decennier har proffspolitiker tränats i hur de ska besvara journalisters sakfrågor genom att kort bekräfta frågans innehåll, för att sedan brygga över till det budskap, de talepunkter som de vill föra fram. Svaret behöver alltså inte med nödvändighet ha med journalistens fråga att göra. Donald Trump har tagit det ett steg längre. I samma andetag som han hånar Joe Biden för hans svarsstrategi, för att han är en proffspolitiker, går Trump själv direkt från sakfrågan till det egna budskapet, som oftast handlar om honom själv. ”Jag har gjort ett fantastiskt jobb”, ”Ingen har gjort mer för svarta än Donald Trump” eller ”Jag vet mer om politiker än någon annan” är bara några exempel.

Det nya politiska språk som har vuxit fram under Trumps år som president hindrar det politiska samtalet. Språkbruket verkar på djupet mot demokratins respekt för olika åsikter och argumentation från olika ståndpunkter. Det är en ny typ av politiskt språk som fortsätter även utan Trump. Det existerar överallt och finns redan i Sverige. Vi måste alla lära oss att se det konkreta språkbrukets glidningar. Det handlar i förlängningen om att vårda den öppna och ömsesidiga politiska debatten. Helt enkelt om att vårda den moderna demokratin.

Gunilla Almström Persson, filosofie doktor i svenska och retorik.