Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Valutgången i Burma innebär att det är osannolikt att minoriteterna får det bättre.”

Aung San Suu Kyi har valt att gå opinionen till mötes istället för att stå upp för mänskliga rättigheter. Det skriver Kristina Jelmin, verksamhetschef för Svenska Burmakommittén.

Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Texten har korrigerats.
Visserligen stod Aung San Suu Kyi inför en rad svårigheter när hon tillträdde som statskansler 2016, men det ursäktar inte hennes sätt att hantera sina första fem år vid makten. Framför allt har hennes sätt att hantera rohingyakrisen varit uppseendeväckande, skriver Kristina Jelmin.Bild: Aung Shine Oo
Burma står inför ytterligare fem år av en politik som misslyckas med att få ett slut på de pågående väpnade konflikterna och genomföra demokratiska reformer. Militären har alltjämt stor politisk makt.
Den 8 november gick Burma till val för andra gången efter 50 år av diktatur. Valutgången ser ut att innebära en stor seger för Aung San Suu Kyi och hennes National League for Democracy (NLD).
Valutgången i Burma innebär att det är osannolikt att minoriteterna får det bättre.
I det förra valet, 2015, vann demokratiikonen och fredspristagaren Aung San Suu Kyi också en jordskredsseger. Det valet beskrevs som en folkomröstning för eller emot militären. Väljarna röstade för förändring och Aung San Suu Kyis vinst hyllades världen över som ett stort steg för demokratin. Även inom landet var förhoppningarna stora på vad NLD skulle kunna åstadkomma. Många människor i landets minoritetsområden, som länge levt under förtryck, hoppades att Aung San Suu Kyi skulle arbeta för deras rättigheter. De såg henne som en allierad. För första gången på decennier väcktes ett hopp om förändring.
Fem år senare är bilden en annan. Aung San Suu Kyis tid vid makten har inte medfört de förbättringar som många hoppades på. Tvärtom har utvecklingen gått bakåt inom flera områden. De väpnade konflikterna har förvärrats, yttrandefriheten har minskat och antalet politiska fångar har återigen ökat. De odemokratiska lagar som tidigare användes av militären mot Aung San Suu Kyi och andra demokratikämpar finns kvar. De används nu av Aung San Suu Kyis regering för att tysta kritiker. Militärens övergrepp mot civilbefolkningen har också fortsatt. Angreppen mot rohingyabefolkningen i västra Burma har lett till så allvarliga anklagelser som folkmord och utreds nu av FN. Från internationellt håll har kritiken mot Aung San Suu Kyi varit massiv. På några få år har hon gått från att vara en uppburen demokratikämpe till att stå i kylan.
Visserligen stod Aung San Suu Kyi inför en rad svårigheter när hon tillträdde. Burma är djupt splittrat efter 70 år av inbördeskrig och hon måste dela makten med militären, som enligt landets grundlag garanteras ett stort politiskt inflytande. Bland annat tillsätter militären en fjärdedel av platserna i landets parlament och tre av de viktigaste ministerposterna i regeringen oavsett valutgång. Militären står heller inte under civil kontroll.
Men dessa svårigheter ursäktar inte hennes sätt att hantera sina första fem år vid makten. Framför allt har hennes sätt att hantera rohingyakrisen varit uppseendeväckande. Hon har valt att inte fördöma militärens grova övergrepp mot rohingyer. Istället har hon uttalat stöd för militärens hårda tag mot ”terrorister” och har till och med rest till FN i Haag för att, inför den Internationella domstolen, försvara militären. Det är uppseendeväckande att Aung San Suu Kyi valt att stå så pass nära militären, samma militär som under decennier motarbetade henne och höll henne under husarrest.
Uppenbarligen har hon valt att gå opinionen tillmötes istället för att stå upp för mänskliga rättigheter. En stor del av befolkningen stödjer den officiella bilden av rohingyer som utländska inkräktare. Aung San Suu Kyis hårda tag verkar till och med ha ökat hennes popularitet bland majoritetsbefolkningen i landet. Det återspeglas i förra helgens valresultat där NLD ser ut att få ännu fler röster än sist.
Men bland flera av landets minoritetsgrupper har missnöjet ökat de senaste åren. Där är många besvikna över att NLD inte infriat sina vallöften om decentralisering och ökat lokalt inflytande. Det är frågor som på många sätt är kärnan i landets väpnade konflikter, där olika rebellgrupper stridit i decennier för ökat självstyre för de marginaliserade minoritetsgrupperna. Istället för att driva fredsprocessen framåt och verka för försoning mellan centralmakten och landets minoritetsgrupper är det tydligt att Aung San Suu Kyi har fokuserat på en försoning mellan NLD och militären.
Inför årets val hoppades de partier som representerar etniska minoriteter att de skulle kunna få fler röster, men det var förhoppningar som har grusats, istället ser det ut som att de backat. En förklaring är att valet med kort varsel ställdes in i konfliktdrabbade områden där minoritetspartier är starka. Många människor som tillhör minoriteter får över huvud taget inte rösta. Det gäller bland annat rohingyerna, som förvägras medborgarskap och därmed rösträtt.
Att minoriteters åsikter inte får ta plats är inte bara djupt odemokratiskt, det gör också att redan allvarliga konflikter kan trappas upp ytterligare.
Aung San Suu Kyis och NLD:s stora valseger pekar inte på någon politisk förändring. Hennes starka stöd bland landets majoritetsbefolkning gör att hon inte behöver ta hänsyn till minoritetsgruppernas krav. Utsikterna för förhandlingar om maktdelning och fred är små. Den svåra situation som många minoriteter lever under ser därför inte ut att förändras.
Kristina Jelmin, verksamhetschef för Svenska Burmakommittén.
Gå till toppen