Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Brysselvardagen är snårig. Men den angår också oss.

Skyttedal, Federley, Guteland och Bah Kuhnke är med och skriver lagar för hela EU.
Detta är tidningens huvudledare. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Går det att göra en bra dokusåpa som utspelar sig i hjärtat av EU? Bryssel calling, som nu visas på SVT, kommer rätt nära.
EU:s institutioner framstår ofta som ansiktslösa byråkratier. Att visa fram att det faktiskt är människor – med sina brister och förtjänster – som fattar besluten som blir lagar i hela unionen är därför inte bara bra underhållning. Det är utmärkt folkbildning.
Folkbildning som behövs – trots alla år av medlemskap är EU främmande för på tok för många.
En fördel här är så klart att politiker ofta är notoriska linslöss som gärna står framför en kamera. De fyra politikerna i Bryssel är inga undantag: Sara Skyttedal (KD), Fredrick Federley (C), Jytte Guteland (S) och Alice Bah Kuhnke (MP) beter sig som de aldrig gjort någonting annat än agerat framför kameran. Vilket i Alice Bah Kuhnkes fall nästan är helt sant, tidigare programledare som hon är.
Bryssel passar också utmärkt som kuliss för berättelsen om de fyra huvudpersonerna. Staden är outgrundligt kaotisk med art deco- och jugendarkitektur av världsklass som trängs med arkitektoniska horrörer. Drönarbilderna på själva parlamentsbyggnaden ovanifrån framhäver en pompös EU-arkitektur på steroider.
Europaparlamentet är sedan 1979 EU:s direktvalda lagstiftande organ. Det tillkom samtidigt som föregångaren EEC:s andra institutioner bildades och förlades av symboliska – men även praktiska – skäl till Strasbourg, centralt och på gränsen till Tyskland. Sedan Lissabonfördraget undertecknades i december 2007 är parlamentet i princip jämbördigt med beslutsfattarna i Europeiska unionens råd, som medlemsstaternas stats- och regeringschefer kallas när de samlas till beslut.
Detta gäller inte minst områden som rör den inre marknaden, miljölagstiftning, konsument- och produktsäkerhet och budgetfrågor. Det är alltså inte konstigt att många svenska parlamentariker sökt sig till det utskott där miljölagstiftning skrivs och där man faktiskt kan göra skillnad.
Programmet är inspelat sommaren och hösten 2019 och följer de två nyvalda ledamöterna Alice Bah Kuhnke och Sara Skyttedal samt de två mer erfarna Fredrick Federley och Jytte Guteland. Det är en hektisk tid för såväl nybörjare som mer ärrade parlamentariker där en så enkel sak som att finna sitt nya kontor kan visa sig nära nog omöjligt. Att ovanpå detta som nykomling få sin partigrupp att vika en plats i rätt utskott sker inte heller av sig självt. Att du inte kommer någonstans utan att vara villig att kompromissa framgår befriande tydligt.
Teamet bakom Bryssel calling prickar med lätt hand in mycket av hur arbetet med EU:s primärlagstiftning går till och hur vardagen för de 704 folkvalda lagstiftarna i unionen kan se ut – och ger en inblick i den svåröverskådliga beslutsprocess som reglerar stora delar av vardagen för 445 miljoner EU-medborgare.
Styrkan ligger i det personliga perspektivet: en enkel ledamot från det lilla EU-landet Sverige navigerar i en ny miljö, full av fallgropar. Ett mycket prestigefullt uppdrag som ger möjligheter att vara med och åstadkomma förändring har här också ett högt personligt pris – som till exempel att varken kunna närvara på någon av dotterns skolavslutningar, något av hennes luciatåg eller ens en enda ponnyridning.
Att lagstiftning, vare sig det är i riksdagen i Stockholm eller i parlamentet i Strasbourg, är ett lagarbete framgår klart och tydligt. Scenen där en tysk mångårig ledamot vant och vänligt vägleder Alice Bah Kuhnke genom den snåriga voteringsprocessen bär syn för sägen. Liksom hur den skildrar hur viktigt det är att staben av rådgivare är på tå för att korrekt kunna gå igenom och förbereda de tjocka och tätskrivna voteringslistorna. Risken att rösta fel vid minsta ouppmärksamhet är överhägnande – i plenisalen tillåts heller inga assistenter eller medhjälpare.
Som underhållande dokusåpa funkar Bryssel calling utmärkt. Men det angelägna är att ett svårt och till synes tråkigt ämne görs levande. Bra tv och bra folkbildning, helt enkelt.
Gå till toppen