Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

När Polen och Ungern tar demokratin som gisslan.

Orbán och Morawiecki, allt mer illiberala.Bild: Czarek Sokolowski
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Släng ut dom! Le Soir, den ledande franskspråkiga tidningen i Belgien, skrädde inte orden i ett ledarstick under torsdagen. Föremål för utbrottet var dock varken den flamländska språkgruppen, flyktingar eller migranter.
Det handlade om Polen och Ungern, som nu tagit EU:s gigantiska coronaräddningspaket och unionens långtidsbudget som gisslan. De två länderna hotar att lägga in sitt veto mot de överenskommelser som medlemsländerna redan träffat.
Inför torsdagens toppmöte med EU:s stats- och regeringschefer gick Polens premiärminister Mateusz Morawiecki ut hårt och jämställde EU med den forna kommunistregimen och hävdade att unionen styrs av ”eurokrater” och en ”europeisk oligarki” som fattar godtyckliga beslut och som använder demokratikraven ”som en käpp att prygla oss med”.
Inte heller Ungerns Viktor Orbán höll igen retoriken:
”När det här förslaget går igenom kommer det inte att finnas några hinder för att knyta medlemsstaternas del av gemensamma medel till stöd för migration och använda ekonomiska medel för att utpressa länder som är migrationsmotståndare”, sade han.
Gissningsvis lär inte utfallen ha bidragit till att skapa någon hjärtligare stämning under det digitala mötet – och de två länderna skulle där förklara sig.
Ytterst handlar det om en kamp om rättsstatens principer och om den liberala demokratins kärnvärden; mänskliga rättigheter, oberoende domstolar och skydd för minoriteter. Det är värderingar som en stor del av EU:s 456 miljoner medborgare delar.
Enligt en opinionsundersökning i oktober anser nästan 80 procent av EU-medborgarna att det är rätt att koppla bidrag och räddningspengar från EU till krav på att dessa rättigheter upprätthålls i mottagarlandet. Även i Ungern och Polen anser en majoritet av de tillfrågade detta – och såväl näringsliv som politisk opposition protesterar nu mot respektive regerings krumbukter. För pengarna från EU behövs, nu.
Att straffa de två allt mer illiberala länderna genom att kasta ut dem ur unionen är inte aktuellt. Sannolikt skulle också utvecklingen i auktoritär riktning accelerera i ett Ungern eller ett Polen som stod utanför samarbetet.
Till skillnad från Storbritannien finns det heller inga tankar hos regeringarna i Budapest eller Warszawa att lämna unionen inom de närmaste decennierna – därtill är EU-medlemskapet en alltför god affär. Dessa två länder är unionens största mottagare av medel ur EU:s enorma strukturfonder. Polens och Ungerns utrikeshandel går också till 80 respektive 82 procent till länder inom unionen.
Det hindrar emellertid inte de två ländernas ledning från att nu ha kidnappat hela EU och tagit budgeten och återhämtningsfonden som gisslan.
Det är olyckligt. För EU behöver akut lägga alla sin kraft på hur unionen tillsammans ska kunna bekämpa coronapandemins andra våg, som nu rullar fram över medlemsländerna.
Istället spills värdefull tid på att gulla med två regeringschefer som visar allt tydligare antidemokratiska tendenser. I spekulationerna nämns bland annat någon form av friskrivningsklausul som skulle kunna få Orbán och Morawiecki att dra tillbaks sina veton.
Med tanke på att EU stått inför hopplösa vetosituationer förr, lär någon form av kompromiss antagligen så småningom kunna nås. Men vetot är ett skarpt vapen som Polen och Ungern nu svingar med stor beslutsamhet. Av allt att döma avser de att sälja sig dyrt. Förlorare blir alla medlemsländer och hela Europa som borde komma igång med sin angelägna – gröna – återhämtning.
Gå till toppen