Annons

Annons

kultur”Svenska nyheter”

Petter Larsson
Helin och högertrollen skrålar ikapp i ”Svenska nyheter”

Skrattet fastnar i halsen när SVT-programmet går radikalhögerns ärenden, menar Petter Larsson.

Det här är en kulturartikel.Analys och värderingar är skribentens egna.

Scen ur avslutningsavsnittet av SVT:s Svenska Nyheter som sändes i fredags.

Annons

Vad gör Peter Wolodarski och Anders Lindberg i samma video som radikalhögern?

Kan Göran Greider verkligen håna vänstern?

Jodå. Vi har nått dit nu, när Sveriges Televisions humorprogram Svenska nyheter i fredags skapade ett nytt slags självförnedrings-tv med en sång som hämtad ur en platt nyårsrevy och signerad humorgruppen Grotescos Michael Lindgren och satirtecknaren Jens Ganman, den senare vars alster i åratal hänfört de högerradikala skarorna.

I inslaget sjunger ett tjugotal opinionsbildare från mittenvänstern till ytterhögern tillsammans om hur de avskyr varandra och det hela landar i att de – höhö – är lika goda kålsupare.

Här är politiken en käck debatt mellan två ”lag”. Det spelar inte någon roll om man slåss för eller emot rasism, kvinnoförtryck och ojämlikhet. Det är bara åsikter vilka som helst, helt jämförbara. Ingenting är ändå på riktigt, ingen menar egentligen vad de säger utan vill bara få rätt och många sympatisörer.

Annons

Det som trillar ut är en bekväm politisk nihilism, som höjer sig över vad som varje dag står på spel i den verkliga värld, där politiken konkret avgör frågor om liv och hälsa för dem av oss som inte kan köpa oss fria. Kommer du att bli utvisad? Utförsäkrad? Kommer du att kunna få sparken för att du käftar med chefen? Kommer du att bli diskriminerad för ditt kön, ditt namn, din sexuella läggning, din religion? Kommer dina föräldrar att få vård även utan privat försäkring?

Annons

Tyvärr är det nog ingen slump att det sker i SVT. Det är ett nästan parodiskt exempel på den inställning vi såg prov på när SVT förra året lanserade ”Sverige möts”, som drevs av den för demokratin främmande idén om att politisk polarisering är farlig och att rasister och antirasister, feminister och antifeminister och så vidare, borde försöka förstå varandra i stället för att bekämpa varandra.

Nervösa i ett nytt politiskt landskap har tv-redaktörerna omtolkat idealet om opartiskhet till att släppa fram demokratins förgörare på samma villkor som dess försvarare.

En till utplåning desperat mittenvänster, som fixerat sig vid att vinna SD-väljare, spelar nu med när den högerradikala karnevalen drar genom världen, med avskaffad pressfrihet, hbtq-fria zoner och statskuppsförsök i sina spår.

Annons

Bakom denna ”opartiska” fasad av likabehandling gömmer Svenska nyheters slagdänga i praktiken en tydlig vinkling åt höger. Den skapas på tre sätt.

Man låter konflikten utspelas på kulturkrigets slagfält och det innebär per automatik att radikalhögern har hemmaplan. Så länge de politiska konflikterna rör ”värderingsfrågor” som invandring, brottslighet och hbtq-rättigheter kan de vinna mark på sin konservatism. Om konflikterna istället hade rört ekonomi och fördelningsfrågor hade radikalhögern omvänt inte haft mycket att vinna.

Mittenvänstern får vidare representeras av mycket kvalificerade och erfarna publicister och opinionsbildare, som här jämställs med radikalhögerns sociala medier-provokatörer och rena propagandister. Anders Lindbergs Aftonbladet, Peter Wolodarskis DN och Jan Helins SVT blir samma sak som Chang Fricks propagandasajt Nyheter idag, Dick Erixons SD-organ Samtiden och Henrik Jönssons youtubetrams.

Annons

I själva sången får slutligen mittenvänstern håna sin egen politik. Annika Strandhäll ironiserar om ”genus, ras och värdegrund”, Peter Wolodarski om hur han sitter i sitt elfenbenstorn ”bortom bilbrändernas sken”. Göran Greiders ideologi reduceras med hans egna ord till en ”sagostund” för ”vänsterblivna” – en sammanslagning av vänster och efterbliven som importerats direkt från ytterhögern.

Annons

Är det jag, som alltid respekterat Greider och delar mycket av hans åsikter, även om vi ibland har bråkat, som nu idiotförklaras? Är det alla de hundratusentals vänsteranhängare som i 30 år sett honom som en viktig röst i offentligheten och trott på hans ”sagor” om demokratisk socialism?

Eller ta Janne Josefsson, som får sjunga om att han gillar att starta drev. Och jag som inbillat mig att han, trots sina felsteg, ändå drevs av en idé om rättvisa och sanning?

Högern däremot får endast medge att de vill tjäna pengar på sitt engagemang och att de lever för provokationer. Det politiska innehållet är bortblåst. Inte ett ord om att engagemanget oavbrutet cirklar kring den moderna rasismens kärna: brottslighet och invandring, invandring och brottslighet.

Hade det blivit alltför ”polariserande” med en textrad av typen ”jag trivs bäst bland blonda svennar”?

Föga förvånande tar provokationsproffset Chang Frick hem spelet genom att vägra sjunga och i stället visa rumpan. Kanske är han den ende som begriper att det pågår en politisk clowntävling och att man måste bryta reglerna för att vinna.

Annons

Att paketera politik som humor är förstås ett tacksamt knep. Det gör det mycket svårt att kritisera eftersom man då lätt får rollen som humorlös gnällspik.

Annons

Men jag axlar villigt den manteln, eftersom jag vägrar ta formeringen av ett högerblock av en kaliber vi aldrig tidigare sett i svensk historia med en go klackspark.

När historien om den svenska högerradikalismen skrivs en dag kommer ett ansenligt kapitel att handla om hur de fick oss att tro att allt bara var på skoj så att vi trallade hela vägen till Budapest.

På så vis är det symptomatiskt att sången avslutas med Bert Karlsson, den gamle mästaren i att dölja ytterhögerns hårda kärna bakom flabbig Berlusconi-populism, avant la lettre.

Annons

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy