Vi komiker analyserar humor konstant, det är en del av hantverket. Men att gå i polemik om ett skämt i offentligheten undviker man gärna in i det sista – har man lyckats så väl med sitt skojande att den opinionsbildande eliten känner att de måste kommentera saken gör man klokt i att bara luta sig tillbaka. Annars riskerar man att få rollen som allvarssjukt pretto.

Men jag axlar villigt den manteln, eftersom jag vägrar att låta Petter Larsson stå oemotsagd när han menar att vi på Svenska Nyheter gjort oss till nyttiga idioter för en högervridning.

Sången är skriven för att driva med hur meningsmotståndare pratar om varandra. Att Göran Greider sjunger att han är ”vänsterbliven” är inte att legitimera vare sig begreppet eller den världsbilden, utan ett erkännande av att detta är hur vi talar till varandra. Och samtidigt sitter vi där, bredvid varandra, och sjunger ihop. Det visar på det absurda i den extremt fientliga retorik vi använder mot varandra. Självklart kommer inte människor som lever på att hålla liv i den fiendskapen – i att meningsmotståndare är ens fiender – att uppskatta den skrattspegel vi på Svenska Nyheter höll upp.

Petter Larsson definierar de medverkande i sången på skalan mitten-vänster till ytter-höger. Med detta vill han visa att röster från exempelvis Vänsterpartiet och FI, det han gissningsvis kallar ytter-vänstern, lyser med sin frånvaro.

Och det är korrekt. Anledningen är att samtliga tillfrågade i den hårdare vänstern, och det var ganska många, tackade nej. Av anledningar som jag har skäl att återkomma till.

De medverkande han kallar ytter-höger är Jens Ganman, Henrik Jönsson, Chang Frick och Dick Erixon. (Larsson undviker att nämna Hanif Bali, det behövs inte och är en onödig risk eftersom Bali ändå är folkvald för Moderaterna och svårligen kan kallas ”demokratins förgörare”.)

Är de antidemokrater? Demokratins dödgrävare? Kryptonazister? Framför allt är de personer som anses så kontroversiella att de var självklara val att ha med i en satir om polarisering. Att Petter Larsson anser att de inte bör ha någon plattform alls stärker mig bara i den uppfattningen.

Larsson exemplifierar med sin text precis de ociviliserade instinkter som vår sång ”Slutna kluster” driver med. En totalitär tendens att vilja begränsa det fria ordet för människor man inte håller med. Han ser en risk att vi ”trallar hela vägen till Budapest”. Färgstarkt – och magstarkt.

Om man nu vill stoppa ”formeringen av ett högerblock av en kaliber vi aldrig tidigare sett i svensk historia” så bör detta inte åläggas ett humorprogram – utan politiker och intellektuella som i så fall måste formulera bättre svar än motståndarna på samtidens frågor, och övertyga allmänheten om dessa. I debatt och fria demokratiska val.

Så varför tackade ”ytter-vänstern” nej? Av precis de skäl Larsson anför i sin text: för att inte legitimera högern. Att den ironiska konsekvensen då blev att högern fick mer utrymme spelar ingen roll, hos ”ytter-vänstern” finns en beröringsskräck med meningsmotståndare så stark att den bara matchas av Ivar Arpis vrede.

Hos denna vänster frodas också idéerna om deplattformering, som man helt frikopplar från konceptet yttrandefrihet. För en satiriker är det en big deal. Om du systematiskt vill förneka människor med åsikter du inte håller med om tillgång till alla plattformar, är inte det ett fruktansvärt övergrepp på deras yttrandefrihet?

Jag tillhör den majoritet i Sverige som fortfarande utgör den vänsterliberala röra som Jimmie Åkesson vill äta till frukost. Jag är vänsterbliven i bemärkelsen att jag tycker att vi måste se de grundläggande strukturella orättvisorna i samhället och använda vår kollektiva kraft för att komma åt dessa. Och jag är liberal för att jag vet att demokratin ytterst vilar på åsikts- och yttrandefrihet.

”Jag delar inte dina åsikter, men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem” är ett citat som brukar tillskrivas Voltaire, men som egentligen formulerades av den brittiska författaren Evelyn Beatrice Hall som skrev hans biografi.

Själv tycker jag bättre om Voltaires egen variant: ”Det står klart att en individ som förföljer en man, sin broder, därför att han har en annan åsikt, är ett odjur.”