En flicka får fel medicin. En annan blir våldtagen, en tredje utsätts för ”olämpligt beteende” från en i personalen. Det säljs droger, inredningen är sönderslagen, det saknas vårdplaner och trygghetsåtgärder och lex Sarah-anmälningarna strömmar in.

SVT:s granskning (30/11) visar på missförhållanden på 200 av landets hvb-hem för barn och ungdomar. Men trots kritiken stängdes bara tre hem ned förra året.

”Vi måste ge dem chans att komma tillrätta med problemen”, säger Annelie Andersson på Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, till SVT. Men myndigheten verkar villig att ge både två och tre chanser till dem som gravt missköter sitt uppdrag. Av de 50 hvb-hem som fick allvarligast kritik av Ivo förra året har 22 blivit kritiserade i flera år. Trots det låter myndigheten dem alltså ta emot fler barn och ungdomar.

Gemensam för många av dessa unga är att de kommer från stökiga och otrygga hemförhållanden. Många lider av vålds- och missbruksproblematik och brottas med psykisk ohälsa. Det är barn och ungdomar med ett akut behov av trygghet, vård och stöttning; kompetent personal som de kan lita på och en fysisk plats där de kan finna lugn och ro.

Istället utsätts de för nya övergrepp, negligeras och låses in som boskap medan myndigheterna lojt viftar med pekpinnen.

”Jag fick ingen hjälp, jag kom härifrån trasigare än jag kommit hit”, säger en flicka till SVT. Passiviteten sänder smärtsamt tydliga signaler om dessa ungdomars värde. Varför ska de ens höja rösten och anmäla missförhållanden som de utsätts för, när de inte tas på allvar?

Myndigheterna har en plikt att utreda varje anmälan och vittnesmål som rör landets hvb-hem. De har ett ansvar att se till att missförhållanden inte förekommer. Allt annat är ett oförlåtligt svek mot dessa barn och ungdomar.