Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Shora Esmailian: Margaux Dietz barnbok är undermålig – även bortsett från klavertrampet

Barn har också rätt till kvalitet, skriver Shora Esmailian i debatten om Margaux Dietz och Samantha van Riets bok.

Bild: Ali Lorestani/TT
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Under coronapandemin fick plötsligt svarta sydafrikaner råd att gå på safari. När turister – främst vita européer – inte längre flög ner för att njuta av djur och natur sänktes inträdesavgiften. Under apartheid fick svarta över huvud taget inte sätta sin fot i reservaten, och sedan befrielsen har det varit för dyrt för merparten i detta land, som har sådan avundsvärd biologisk mångfald. Men det är med blandade känslor svarta sydafrikaner besöker reservaten. De skapades en gång i tiden för vita, genom fördrivning av platsens invånare – ett tämligen bekant arv, väl belyst av ekokritikern Rob Nixon i ”Slow violence and the environmentalism of the poor”. Att resa till Afrika söder om Sahara – i synnerhet till Sydafrika – för att konsumera fascinerande djur utan några svarta människor i sikte är ett av de mest klassiska koloniala beteendena. Oskulden är skenbar.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen