Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ann Lingebrandt: 2020 var ett grälsjukt år

Åsa Linderborg, Lars Norén och Katarina Frostenson – litteraturbråken avlöste varandra. Några är fortfarande i full sving.

Åsa Linderborg skrev en bråkig dagbok ...Bild: Christine Olsson/TT
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Det har varit ett grälsjukt år. Att många av oss suttit hemma i mjukisbyxor har uppenbarligen inte gjort oss på myshumör, åtminstone inte när det gäller litteratur. Snarare är det lätt att få intrycket att såväl kritiker som författare suttit och vridit sig av frustration framför skärmen: Hur kan någon gilla den här boken!? Varför gillar inte någon min bok!? Kort sagt har debatterna dragit fram som ett virus, och flera av dem är fortfarande i full sving. Som den om hur man ska läsa Katarina Frostensons senaste bok ”F”: en skandalös förnekelse av verkligheten eller sinnesutvidgande konst? Eller den om vad litterär gestaltning egentligen innebär, som förts framförallt i Göteborgs-Posten och där författaren Alejandro Leiva Wenger så sent som i veckan satte ner foten: ”När författare börjar se gestaltning som något i sig suspekt kan det nog inte bli värre.”

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen