Detta är en opinionstext av en fristående kolumnist. Åsikterna är skribentens egna.
År 1992 klubbade riksdagen igenom friskolereformen. Många var kritiska då och än har kritiken inte tystnat. Reformen vitaliserade inte skolan. Den höjde inte utbildningens kvalitet. Istället för pedagogisk mångfald fick vi en skola som kommit att domineras av några stora koncerner. Och segregationen har nått nivåer som fått även utländska bedömare att höja på ögonbrynen, hävdar kritikerna.