Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Utan Erasmus blir Europa sämre rustat.

Med brexit stängs – oväntat – också dörren till brittiska högskolor för många studenter.Bild: Caroline Spiezio
Detta är tidningens huvudledare. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Bakom kattrakandet om fiskekvoterna i brexitförhandlingarna dolde avtalet en skräll: Storbritannien – utom Nordirland – lämnar Erasmus+, det EU-finansierade utbildnings- och utbytesprogram som från starten 1987 fram till dags dato omfattat nästan 10 miljoner europeiska deltagare.
Det blir en kalldusch för Storbritanniens unga, men också för de många europeiska studenter som har kunnat söka sig en plats vid brittiska universitet, men nu förmodligen får se den dörren stängas.
Före pandemins utbrott studerade runt 17 000 brittiska studenter genom Erasmusprogrammet på olika europeiska universitet och nästan dubbelt så många utländska studenter vid brittiska lärosäten. Svenska studenter – mellan 4 500 och 5 500 årligen – är förhållandevis dåliga på att dra nytta av de generösa möjligheter som utbytet erbjuder, men bland dem som ändå tar chansen har favoritmålet varit just Storbritannien.
Framöver lär det bli ändring på det. Med Erasmus har det varit kostnadsfritt för en student att läsa en termin i Storbritannien. Avgiften – 9 000 pund per år, samma som för brittiska medborgare – har finansierats med EU-medel. Framöver kommer den avgiften för utländska studeranden att kunna stiga till 30 000 pund och till det kommer krångliga visum- och uppehållsbestämmelser.
Erasmus grundades av elva EU-länder och omfattade inledningsvis 3 000 studenter. Programmet stod för utbildningskostnaden samt ett stipendium för att täcka ökade levnadskostnader. Med åren har satsningen vuxit till att omfatta 34 länder. Innehållet har också vidgats till att även gälla praktikplatser, yrkesutbildning och kompetensutveckling.
Att Erasmus har en central funktion och är ett uppskattat inslag i EU-samarbetet bekräftas av att utbytesprogrammet, som en av få poster, föreslås att få ökade anslag i nästa budget. Kommissionen vill avsätta 30 miljarder euro mellan 2021 och 2027 och tredubbla antalet deltagare under sjuårsperioden till 12 miljoner personer.
Utvärderingar har visat goda resultat för deltagarna vad gäller såväl anställningsbarhet som personliga färdigheter. Dessutom stärker Erasmus den europeiska identiteten. Kanske är det där skon klämmer. Även utanför EU hade Storbritannien haft möjlighet att stanna kvar i programmet, men brexitörerna tyckte att det var för dyrt att fortsätta, trots att utländska studenter utgör en viktig rekryteringsbas för talanger till brittiska företag.
Premiärminister Boris Johnson hävdar visserligen i en kommentar till fallissemanget att Storbritannien ska skapa ett eget program med ledande universitet över hela världen, alltså inte bara i Europa. Det är emellertid lättare sagt än gjort.
Elituniversiteten kommer förvisso att kunna bygga egna kanaler ut i världen för sina studenter – och gör det redan. Men de mindre bemedlade kommer i kläm. Valmöjligheterna för Europas unga krymper.
Det brittiska avhoppet är därför beklagligt. Det gör Europas framtid lite fattigare, lite dummare – allt medan det brittiska självskadebeteendet fortgår.
Gå till toppen