Annons

Annons

kulturÅret som gick

Ida Ölmedal
En tur genom Malmö och Lund 2020

Statyer, störiga stockholmare och stängda krogar. En röd tråd löpte genom kulturdebatten i år. Den handlade om våra gemensamma rum.

Det här är en kulturartikel.Analys och värderingar är skribentens egna.

Under vintern har Folkets park i Malmö smyckats och försetts med konst på temat ”vinterdröm”.

Bild: Hussein El-Alawi

Annons

A walk in the park? Nej, så kan man förstås inte beskriva det skånska kulturåret som gick.

Utställningar och teaterpremiärer sköts på framtiden, författarbesök och festivaler ställdes in. Krogar bommade igen, kulturarbetare blev av med jobben. Vi slutade att dansa, kramas och gå på konsert.

Men det var det som hände ute i det fria som gjorde året värt att minnas. När jag går genom det gnistrande vinterlandet i Folkets park i Malmö tänker jag på hur promenaden blivit ett helgnöje. Vi har mötts utomhus i år. Druckit glögg vid värmelampor. Hängt hemma i stan på semestern – eller möjligen vandrat på Skåneleden.

Inte undra på att kulturdebatten till stor del har kretsat kring det offentliga rummet.

Här är en liten tur året runt.

Först förlorade Zlatanskulpturen sin näsa – och i början av januari 2020 sågades den ner. Den är fortfarande borttagen för reparation.

Bild: Hussein El-alawi

Annons

Annons

Bråken börjar före pandemin – med en bjässe i brons.

Vad är det för fel på Ztatyn? Svaren är många vid årsskiftet 2019-2020. Konstkritiker är tveksamma till hur skulptören Peter Linde gestaltat fotbollsspelaren, som någon sorts krigare med armarna i en segergest. En del fotbollsfans ogillar placeringen vid arenan – Rosengård vore bättre, tycker författaren och MFF-entusiasten Fredrik Ekelund/Marisol. Efter att Zlatan blivit delägare i Hammarby har skulpturen bokstavligen sågats vid fotknölarna och vandaliserats flera gånger om. Moderatledaren Torbjörn Tegnhammar vill magasinera brons-Zlatan, som nu kallas för Malmös Gävlebock, tills känslorna lagt sig. Processkonstnären Lars Vilks argumenterar tvärtom för att verket blir bättre för varje gång det attackeras.

Annons

Sydsvenskans konstkritiker Linda Fagerström drar en syrlig slutsats: ”Lika förutsägbar som gestaltningen blev, kanske också de våldsamma reaktionerna är.”

Annons

Bron fyllde år – och försågs med bommar.

Bild: Johan Nilsson/TT

Så kommer våren och världen går i dvala. Den 11 mars meddelar regeringen det första av flera historiska beslut om inskränkningar i mötesfriheten. Tre dagar senare stänger Danmark gränsen. Den 20-årsjubilerande Öresundsbron kommer under året att stå för mer fara än fest, mer kaos än kamratskap. Köpenhamn ”har stängt av sin östra halva”, dundrar Fredrik Gertten, brobyggesskildrare och Sydsvenskans senaste kulturpristagare.

Annons

Inför brojubileet efterlyser danska kulturchefer i Skåne sänkta pendlingskostnader och undervisning i danska respektive svenska för barn i Öresundsregionen.

Annons

Anne Swärd vittnade om skepsisen mot stockholmare på Österlen.

Bild: Sven-Erik Svensson

Att vara rörlig var länge ”rätt”. Nu är det illa sett, även på vår sida av sundet. ”Hemester” blir ett populärt instagram-ord.

”Ingen älskar stockholmare här”, skriver författaren och akademiledamoten Anne Swärd i en essä om spänningarna på Österlen: ”Semestergästerna ses nu plötsligt inte bara som ett nödvändigt irriterande störningsmoment som dråsar in till midsommar, likt en flock högljudda, bortskämda tonåringar som kräver utrymme, service och respekt utan att ge så mycket tillbaka. Nu är de mobila smittohärdar också.”

Annons

Konflikten mellan stad och land skärps.

Så även reglerna. Konstrundorna ställs in, liksom stora delar av det lokala kulturlivet.

”BLM” sprayat på Carl von Linné-statyn i Lund.

Bild: Sandra Henningsson

Annons

Det blir ett år av isolering. Men också ett år av gatuprotester. Efter amerikanen George Floyds död i maj uppstår en internationell Black Lives Matter-rörelse mot polisvåld och rasism. Även i Sverige trotsar många 50-personersgränsen och samlas bland annat på Ribersborg i Malmö.

Under sommaren rasar en debatt om hur vår historia manifesteras i det offentliga rummet. Monument rivs i USA och Carl von Linné, som bland annat står staty vid Lunds stadsbibliotek, tas upp som ett svenskt exempel på hur man idealiserar ett problemfyllt idéarv. Trenden beskrivs som historierevisionistisk, men finns inte viljan att styra bilden av det förflutna redan när man reser en staty?

Annons

”Vi måste alltid komma ihåg att monument är en offentlig version av historien”, påpekar Patrick Amsellem, vid tillfället chef för Skissernas museum i Lund, i Filip Yifter-Svenssons reportage ”Är det rätt att riva statyerna?”.

Manifestation mot hat i moskén i Rosengård centrum.

Bild: Bengt Arvidson

Annons

Andra använder gator och torg för kränkningar. När den danske högerextreme politikern Rasmus Paludan söker tillstånd att bränna en koran i Malmö får han avslag av polisen och stoppas senare vid gränsen. Den planerade hataktionen i augusti får politiker och religiösa ledare att samlas i en manifestation för tolerans. Den leder också till våldsamheter i Rosengård. Men en principiellt viktig fråga, som kultursidans skribent Petter Larsson ställer, får aldrig något svar: Varför stoppas Paludan av polisen? Är det för att hans fiender är för farliga? I så fall är Malmöpolisens beslut illavarslande för demonstrationsfriheten.

Annons

Lilla torg i Malmö en fredagskväll i november 2020.

Bild: Patrick Persson

Trots att kulturlivet förgäves väntar på lättnader kan teatrar och biografer hålla öppet i början av hösten – tills regeringen och länsstyrelserna sänker publiktaket ytterligare, till åtta personer.

Annons

Med kravet på tidigare stängningstider kommer ytterligare en smäll mot krogarna, ett annat gemensamt rum.

Och i en krönika sätter kulturredaktionens medarbetare Maria G Francke till sist ord på en förbjuden, trånande känsla som färgat 2020, när hon iakttar någon på avstånd i en bar:

Annons

”Fantasin griper in, och snart har jag diktat ihop hela hans liv, inklusive det förflutna och framtiden. Jag älskar den där processen. Krogen är en scen, en salong. Vi betraktar och blir betraktade, och man ska inte förringa alkoholens roll här. Den sätter igång inte bara fantasin utan även samtal, beröring, livslånga vänskaper och förhållanden.”

Ja, i någon form har väl alla känt det där i år – längtan efter att få möta en främling, komma in i en ny mänsklig värld. Inte bara vid bardisken, utan också genom den sinnliga kontakt som finns i teatern, dansen och musiken.

Nu är det december och allt är stängt. Jag går ut ur Folkets park och tänker på när jag bodde här för ett par år sedan och hade utsikt mot entrén. Om nätterna hörde man musiken och det var som att somna intill det dunkande hjärtat hos någon man ännu inte hade lärt känna.

Annons

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy