Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Forskningens kraft har åter visats.”

Regering och riksdag bör inte behandla forskning som en vanlig utgift i det offentliga utan som en investering i en oviss framtid, skriver Thomas Johannesson, tidigare rektor för LTH, Lunds tekniska högskola.

Gun-Britt Johnsson var den första i Sverige som vaccinerades mot covid-19.Bild: Stefan Jerrevång/TT
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Nu finns det vaccin mot covid-19. Och det mindre än ett år efter att sjukdomens allvar stod klart för så gott som hela världen.
Normalt tar det många år att ta fram ett vaccin. Forskarna bakom covidvaccinet får välförtjänt beröm. Men det borde flera andra forskare också få.
Inte bara forskning utförd under detta pandemiår har bidragit till vaccinet. Systematisk forskning inom många fält och under många år världen över, har byggt upp den kunskap och utbildat de forskare som nu varit aktiva i jakten på ett vaccin.
Forskningens kraft har åter visats.Den samlade kunskapen och kompetensen har möjliggjort den bragd som det är att på rekordtid utveckla vaccin för att bekämpa covid-19.
I tider av kris är det viktigt att ha tillgång till bästa möjliga vetenskapliga kunskap, men den kan inte beställas fram när den behövs utan måste byggas upp under lång tid före den aktuella krisen.
I samband med regeringens forskningspropositioner till riksdagen eller utlysningar av forskningsanslag brukar syftet med insatserna anges rätt tydligt. I årets forskningsproposition introduceras till exempel ett nationellt forskningsprogram om virus och pandemier. Det är bra, men råder inte bot på dagens pandemi. Viktigare och mycket glädjande är istället insatserna för att värna den fria forskningen och strävan efter kvalitetsbaserad tilldelning av forskningsanslag.
Två viktiga aspekter av vilken forskning som ska finansieras glöms ibland bort.
Den första är att framsteg, som till exempel covidvaccinet eller en ny mobiltelefon, är det samlade resultatet av forskning på många olika fält och inom många olika discipliner under decennier.
För att utveckla kunskapen så effektivt som möjligt måste forskare specialisera sig och försöka tränga allt djupare inom sina fält. Här krävs att forskarna får frihet i sitt sökande. De resultat sådan forskning ger utgör grunden för tillämpningar som senare följer.
För det andra räcker forskning i Sverige inte långt. De viktigaste delarna av den vetenskapliga forskningen sker i ett öppet och förtroligt samarbete världen över. Inträdesbiljetten till dem är kvaliteten på de svenska forskarnas forskning.
De resultat svenska forskare kan bidra med måste vara så intressanta att andra forskare världen över är beredda att dela med sig av sina senaste resultat och tankar i ett utbyte där man både ger och tar. Svenska forskare måste alltså uppfattas som excellenta, briljanta, av sina kolleger på andra håll i världen.
Hur kan ett litet land som Sverige åstadkomma det?
Till att börja med bör regering och riksdag inte behandla forskning som en vanlig utgift i det offentliga utan som en investering i en oviss framtid.
Samhället måste också ge tillräckligt utrymme för kunskapsinriktad forskning som inte alltid har en tillämpning i sikte.
Forskning som handlar om att investera i kunskap för allas vår gemensamma framtid kallas ibland disciplinär eller grundforskning. Utbildning av nya forskare ingår i grundforskningen. Allt detta sammantaget har stor betydelse för insatser som framtagningen av covidvaccin.
Vid forskningssatsningar bör de som fördelar anslagen eftersträva excellens. De ska kräva att den forskning som bedrivs har en sådan kvalitet att den öppnar för samarbete med de mest framstående forskarkollegerna världen över. På så sätt säkerställs att ett litet land som Sverige har tillgång till de senaste nya kunskaperna inom olika fält och kan vara beredda för de insatser som till exempel pandemin har krävt.
Thomas Johannesson, professor emeritus i materialteknik och tidigare rektor för LTH, Lunds tekniska högskola.
Gå till toppen