Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Märkligt att det ska vara så stor skillnad på vad som anses nödvändigt

MSB-chefen Dan Eliasson meddelade på onsdagen att han begärt att få lämna sitt uppdrag.Bild: Fredrik Persson/TT
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
”Gör inga resor om det inte är absolut nödvändigt” sa regeringen och Folkhälsomyndigheten före jul. Att 10 miljoner medborgare har olika tolkningar om vad som kan betraktas som nödvändigt är inte så konstigt. Att jag och generaldirektören för myndigheten för samhällsskydd och beredskap gör olika tolkningar är märkligare.
Dan Eliasson har en dotter som bor i Las Palmas, jag har en son som bor i Barcelona. Båda ville vi fira jul med våra barn.
Jag vet inte när Dan Eliasson senast träffade sin dotter. Sist jag träffade min son var nyårsdagen den 1 januari 2020. Sedan kom pandemin och tillvaron förändrades totalt för oss liksom för miljoner människor över hela världen.
Större delen av året har jag tillbringat med mig själv. Jag har stenhårt följt Folkhälsomyndighetens råd och anvisningar. Då jag inte har bil har jag inte varit utanför min hemstad Malmö sedan i februari (jo en gång i somras då en vän körde mig i sin cab till Svedala).
Men till julen skulle jag träffa min son. Biljetter var bokade och vi såg fram emot att äntligen ses om än utomhus.
Sen vet vi vad som hände. I land efter land rusade smittalen i höjden. Regeringen höjde tonen och fyra dagar före jul bestämde vi att det här går inte. Med tanke på världsläget kändes det ansvarslöst och riskfyllt att ge sig ut och resa, både till Barcelona eller Malmö. Att just vi skulle fira jul tillsammans kunde inte betraktas som nödvändigt, hur mycket vi än sett fram emot det.
Som tusentals andra var jag hemma själv på julafton 2020.
Sedan läste jag att Dan Eliassons resa till dottern i Las Palmas var nödvändig. För de ville fira jul tillsammans. Dan Eliasson förklarade att han precis som jag har ställt in en massa andra saker under året. Dessutom är Las Palmas en av de allra säkraste platserna i Europa. Undrar vad Generaldirektören bygger detta på tänkte jag. Jag fick en helt annan bild när jag läste El País.
Med tanke på vilken myndighet Dan Eliasson hade högsta ansvaret för tills han begärde att få bli förflyttad på onsdagen, är hans uttalande uppseendeväckande ur flera aspekter. Det säger något om grundvärderingar eller värdegrund som det numera kallas och som varenda myndighet har (säkert även MSB).
Statsministerns ledord under pandemin har varit ”tillsammans”. Om och om igen har han upprepat ”Tillsammans ska vi gå igenom den här krisen, vi ska tänka på vår nästa och visa solidaritet”. Men Dan Eliasson, delar du inte statsministerns syn på vad solidaritet i handling innebär?
Att avstå innebär att försaka. Under pandemin har solidariteten prövats, då vi försakar något även för någon annans skull. Det jag tycker är nödvändigt för min egen skull kan vara till skada för någon annan. Därför avstår jag.
Tusentals människor stannade hemma i jul trots att de försakade något. De visade solidaritet. Dock ej generaldirektören för myndigheten för samhällsskydd och beredskap Dan Eliasson. För det var nödvändigt för honom att resa.
Lena Nyström
Gå till toppen