
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Praktverket om glaskonstnären Bertil Vallien väger sina modiga sju kilo. Jag släpar hem det på cykeln och hanterar det med en blandning av skepticism och andakt. Vittnar det inte om viss hybris att föreviga ett livsverk med en sådan koloss? Men när jag läser författaren Staffan Bengtssons kunniga och sympatiskt lediga texter om denne glasrikets tungviktare faller jag snart till föga, även om en pocketversion fungerat nog så fint. De tre banden från Kosta förlag om Valliens arbete i lera, glas och teckning ger en del för mig nya och intressanta utblickar. Dit hör den unge konstnärens äventyr som keramiskt stjärnskott på Los Angeles solstekta boulevardgallerier under tidigt 1960-tal.