Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Ett internationellt avtal är det bästa sättet att hjälpa fattiga länder till mer vaccin.”

När Joe Biden installerats som president i USA har en multilateral framstöt om vaccintilldelning till fattiga länder stora möjligheter att lyckas och är därför värd en allvarlig satsning. Det skriver Anne O Krueger, forskningsprofessor i internationell ekonomi vid Johns Hopkins-universitetet.

Trots att global tillgång till vaccin är avgörande för att få stopp på pandemin, är det inte givet att mer pengar till fattiga länder gör det möjligt för dem att köpa fler doser, skriver artikelförfattaren.Bild: Johan Nilsson/TT
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Världen har fått en efterlängtad present: ett säkert och effektivt vaccin mot covid-19. Att det kunde bli klart på så kort tid är något av ett medicinskt mirakel och förebådar slutet på den kris som präglat 2020.
Tre faktorer avgör hur snabbt pandemin kan vara över.
Den första är i vilken grad människor fortsätter följa rekommendationerna om att hålla avstånd, undvika trängsel, tvätta händerna och använda munskydd.
Den andra är hur vaccinet fördelas och distribueras i världen.
Den tredje är hur fattigare länder ska få tillgång till vaccinet. Pandemin är inte över förrän coronaviruset är besegrat överallt.
En del av arbetet pågår redan. Ett exempel är Covax, en sammanslutning av 172 länder (men inte USA) som strävar efter att ”garantera snabb, hederlig och rättvis” tillgång till vaccin ”för människor i alla länder”. Det leds gemensamt av Gavi, ett offentligprivat globalt hälsopartnerskap med syfte att öka tillgången till immunisering i fattiga länder och WHO, Världshälsoorganisationen.
Det finns redan överenskommelser med nio tillverkare om köp av deras vaccin så snart de blivit godkända. EU och enskilda medlemsstater har lämnat det största ekonomiska bidraget, hittills 850 miljoner euro, följda av stiftelsen Bill & Melinda Gates Foundation och andra stora donatorer.
Covax mål är att få ihop fem miljarder dollar under 2021 så man kan säkra två miljarder doser vaccin. De hittills godkända vaccinerna måste ges två gånger, men även om det kommer nya som bara kräver en dos så räcker de inte till hela befolkningen i utvecklingsländerna. Det finns förhoppningar om att länder som Indien ska kunna framställa billigare vaccin, men även om det händer är den globala tillgången mycket mindre än efterfrågan.
Det pågår också aktiviteter för att finansiera fattiga länders inköp. Världsbanken har avsatt 160 miljarder dollar till sina kundländer. Många andra donatorer och välgörenhetsstiftelser bidrar på liknande sätt.
Genom Världsbankens och Internationella valutafondens gemensamma program för skuldlättnad, DSSI, har 73 fattiga länder erbjudits att skjuta upp sina avbetalningar till juni 2021. I början av december 2020 hade 45 länder tackat ja och de flesta kunde på så vis frigöra kapital motsvarande 0,1 till 2 procent av sin bruttonationalprodukt.
Trots att global tillgång till vaccin är avgörande för att få stopp på pandemin så är det inte givet att mer pengar till fattiga länder gör det möjligt för dem att köpa fler doser. Producenterna av godkända vaccin är redan nära sin maximala kapacitet, så varken ökad efterfrågan (eller möjligheten att höja priserna) lär resultera i en avsevärt större produktion.
I många kontrakt har producenterna förbundit sig att sälja fastställda mängder till ett visst pris. När lagren börjar bli tömda skulle mer pengar till länder som inte har den mängd vaccin de behöver, och därför tvingas handla upp på egen hand, troligen utlösa ett priskrig som förtar nyttan av bidraget.
Givetvis förtjänar företag som satsat på att ta fram säkra och effektiva vacciner kompensation för sina insatser. När produktionskapaciteten ökar bör marknadskrafterna tillåtas bli en drivkraft för förnyelse, utveckling och fler produktionsenheter. Men eftersom efterfrågan på vaccin under hela 2021 sannolikt är större än tillgången lär ytterligare incitament till ökad produktion inte kunna avhjälpa obalansen mellan tillgång och efterfrågan under detta år.
Fattiga länder som kan få låna för att finansiera inköp av vaccin riskerar att detta sammanfaller med att priserna går upp. I så fall växer deras skulder utan att de fått mer vaccin än de annars kunnat handla upp.
Andra fattiga, redan svårt skuldsatta, länder har samma problem med att betala tillbaka som de haft i normala fall. En del av dem som får hjälp genom DSSI-programmet kommer att använda pengarna som frigjorts till att betala av på skulderna istället för att köpa vaccin. I andra länder kan regeringen komma att använda bidrag från biståndsfonderna till att täcka underskott i statsbudgeten.
Ett internationellt avtal är med tanke på alla olika komplikationer det bästa sättet att hjälpa fattiga länder till mer vaccin, förslagsvis genom Covax och WHO som samordnare av tilldelningen.
USA förväntas återinträda i WHO när Joe Biden installerats som president i USA den 20 januari. När det hänt har en multilateral framstöt om vaccintilldelning till fattiga länder stora möjligheter att lyckas och är därför värd en allvarlig satsning.
Anne O Krueger, tidigare chefekonom i Världsbanken och vice verkställande direktör i Internationella valutafonden. Arbetar nu som forskningsprofessor i internationell ekonomi vid Johns Hopkinsuniversitetet
Översättning: Karen Söderberg
Project Syndicate
Gå till toppen