I ängslighetens namn har det piskats upp en våg av idioti som nu rör sig genom media och public service. Oron över att framstå som vänstervridna tycks ha reducerat det extrainsatta Agenda om stormningen av Kapitolium till en freak show. Joy van Patten, pastor och republikansk politiker, en person utan kontakt med verkligheten, intervjuades av Agendas programledare.

Valet är stulet, riggat, och van Patten hoppas än att Trump kan sitta kvar. Trump har inte med stormningen av Kapitolium att göra, menade hon också, utan terroristerna var organiserade antifascister och Black Lives matter-anhängare avlönade av någon okänd. Alltihop ”bevisades” med anekdotiska iakttagelser levererade med arrogans och ständiga motsägelser, van Patten avslutade med att hennes kamp för Trump och det ljusa i världen fortsätter.

Det var nåt av det mest antiintellektuella jag sett i ett program som utger sig för att vara samhällsanalytiskt. Dessutom tycktes det prägla det efterföljande samtalet i studion. Hur har folk blivit så här verklighetsfrånvända och hur samspelar blåbrun ideologi med konspirationer? Vore inte det intressanta frågor? Men studiosamtalet rörde sig kring stela åsikter om den farliga polariseringen och att folk måste ”komma samman”.

Det är skillnad mellan att analysera vansinne och vad sådant betyder och att lyfta det som relevant perspektiv i ett ämne. Journalister måste börja skriva sanningen, menade van Patten och syftade på diverse konspirationer. Allt fler journalister tycks lyssna till hennes ord och gå dem till mötes – eftersom alla åsikter förtjänar att tillskrivas samma tyngd?

Public service är till för att kunna upprätthålla en mediekanal med integritet, men på söndagskvällen betedde sig Agenda som om det gällde att hålla en nyckfull och våldsam partner lugn genom att legitimera dårskap.