Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Även i coronamörker finns det klart ljus i kammaren.

Avgående Isabella Lövin (MP) får en present av Jimmie Åkesson (SD).Bild: Janerik Henriksson/TT
Detta är tidningens huvudledare. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Riksdagens första partiledardebatt under det nya året började i moll.
"Vi har ett mörkt år bakom oss", konstaterade statsminister Stefan Löfven (S) när han såg tillbaka på hur pandemin drabbat landet. Och ännu är det dunkelt även om vaccineringar väcker hopp om en ljusning. Så handlade debatten också mycket om det politiska ansvaret för läget.
Sverige har drabbats hårdare av covid-19 än andra nordiska länder och regeringen blev i kammaren hårt ansatt för det. Flera påtalade att de rödgröna ytterst bär ansvar för bristerna inom äldrevården som coronakommissionens delbetänkande pekar på.
Viktigast i nuläget är ändå att se framåt och finna en bättre väg genom resten av pandemin. Som moderatledaren Ulf Kristersson påpekar behöver regeringen vässa sitt ledarskap. Vaccineringarna borde ske i snabbare takt och nya redskap tas till för att bromsa smittspridningen. I stort som smått krävs handfasta beslut för att coronakrisen inte ska bli ännu värre. På onsdagen meddelade till exempel ledningen för Region Dalarna att vaccineringen med Modernas vaccin nu fördröjs av att regeringen ännu inte fattat något formellt beslut om att täcka kostnaderna för eventuella biverkningar.
Själv försökte Löfven att runda kritiken genom att styra in debatten på frågan om vinster i välfärden. Han efterlyste bred enighet om arbetsro för sjukvård och äldreomsorg – genom ett tillfälligt stopp för privatiseringar av sådana verksamheter. De andra partiledarna hakade glädjande nog inte på. Hur gärna Socialdemokraterna än vill ta matchen om välfärdsbrister på sin politiska hemmaplan, så är det snarare på strukturell nivå som diskussionen hör hemma nu. Samspelet mellan staten, kommunerna och regionerna har inte fungerat tillfredsställande.
Debatten om krishanteringen lär fortgå och intensifieras, inte minst inför valet nästa år. Och det är förstås på sin plats, så länge det sker sakligt och med grundläggande respekt för politiska motståndare. Flera av partiledarna riktade varnande fingrar mot utvecklingen i USA, där väljare som – påhejade av presidenten – vägrar att godta valresultatet nyligen stormade parlamentet. Ingen demokrati är evigt solid och inte heller Sverige är immunt mot splittring, påminde Löfven.
Riksdagspartierna har ett gemensamt ansvar för att undvika politisk smutskastning och skadlig polarisering. På det hela taget tar de detta ansvar. Som sig bör var tonen stundtals hård, men ändå respektfull under partiledardebatten. Möjligen med undantag för när KD-ledaren Ebba Busch upprepade sitt uttalande från i somras och hävdade att regeringen låtit covid-19 spridas i samhället "med berått mod".
Liberalernas ledare Nyamko Sabuni saknar riksdagsplats och företräddes av Johan Pehrson i kammaren. Men hon kastade ändå en skugga över debatten genom sitt hot i Expressen om att lämna januariöverenskommelsen om regeringen går vidare med de migrationspolitiska förslag som ska göra det lättare att få uppehållstillstånd av humanitära skäl. Det kan förstås diskuteras principiellt, men Sabuni hänvisar till budgetutrymmet. När regeringen lånar enorma belopp kan det tyckas aningen märkligt.
Centerledaren Annie Lööf valde en mer konstruktiv väg och pekade på hur januariöverenskommelsen kan bidra till en nystart för landets ekonomi.
Ändå stod Miljöpartiets avgående språkrör Isabella Lövin för den mest minnesvärda stunden. Det var hennes sista debatt i kammaren och hon avtackades av kollegerna med sedvanligt välvalda gåvor och ord. Sådant kan ses som spel för galleriet, men det handlar i grund och botten om något större. Artigheterna markerar förmågan att skilja på sak och person och se värdet av olika åsikter. Alltså just sådant som det råder brist på i det politiskt djupt polariserade USA.
Såtillvida ser det – snart hundra år efter att alla myndiga svenskar fick möjlighet att utöva fri och lika rösträtt – åtminstone fortsatt ljust ut för svensk demokrati.
Gå till toppen