Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Länge har en blind fläck styrt äldreomsorgen.”

Ett alternativ till dagens system kan vara en nationell äldreomsorgsförsäkring. Det skriver Christer Neleryd, före detta chef på Socialstyrelsens äldreenhet, och Monika Olin Wikman, före detta landstingsdirektör.

Centralt är att vi som gamla vill fortsätta att vara myndiga människor som behandlas som individer med individuella önskemål efter ett långt liv. Det kan gälla hur och vad vi vill äta, vilka vi vill bo med och val av aktiviteter, skriver artikelförfattarna.Bild: Roald, Berit
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Coronakommissionen och Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, har kritiserat äldreomsorgens insatser under pandemin. Bristerna har varit kända länge. Statsministern och socialministern lovar nu att Sverige ska få ”världens bästa äldreomsorg” och oppositionspartierna driver på.
Men de förslag som förs fram handlar enbart om äldreomsorgens struktur och det räcker inte. Visst, det behövs mer resurser, bättre anställningsförhållanden, en uppgradering av vårdyrkena och fler sjuksköterskor (även på obekväm arbetstid) på äldreboendena, liksom läkare. Kommunerna måste få möjlighet att anställa läkare.
Sådana insatser håller sig inom de befintliga ramarna för hur äldreomsorgen bedrivs. Om Sverige ska skapa ”världens bästa äldreomsorg” måste man tänka utanför boxen. Avgörande är hur åldrade människor ser på sin situation och vad de vill med återstoden av sitt liv.
Vilka är äldre människors fysiska, existentiella, sociala och psykologiska behov och hur kan äldreomsorgen möta äldres behov på ett bättre sätt? Sådana frågor besvaras inte i kommuners och regioners verksamhetsmål. Äldreomsorgen styrs av ett uppifrån-perspektiv som politiker och myndigheter borde ha övergett för länge sedan.
Det görs nationella och lokala brukarundersökningar: ”Vad tycker de äldre om äldreomsorgen”. Trängda kommunpolitiker brukar utbrista: ”Kommunens vårdtagare är faktiskt nöjda!” Men resultaten ger dåliga mått på kundnöjdhet. Svarsfrekvensen är låg, bara 51 procent år 2020 och i särskilt boende ännu lägre, enligt Socialstyrelsen. Dessutom har äldre i särskilt boende själva varit involverade i endast 37 procent av svaren. De äldres svar kan dessutom vara beroende av tolkningar och hälsoläge.
Många är samtalen mellan blivande gamla kring hur de skulle vilja ha det. Centralt är att vi som gamla vill fortsätta att vara myndiga människor som behandlas som individer med individuella önskemål efter ett långt liv. Det kan gälla hur och vad vi vill äta, vilka vi vill bo med och val av aktiviteter.
Idag vet blivande äldre inte var de hamnar när de blir beroende av omsorg. Andra bestämmer hur livets sista dagar ska bli.
Plats på äldreboende får vi kanske när vi är som skörast med bara kort tid kvar i livet. Istället borde man i förväg, medan man är pigg, kunna välja omsorgsboende där man kan känna sig hemma, där man kan bo med likasinnade. Tidpunkten bör man kunna välja själv. Profilboende kan det kallas och boendeformen kan vara en sorts mellanboende. Se på barnomsorgen, där finns en bredd, de första föräldrakooperativen kom till under konvulsioner på 1980-talet, idag finns många sådana och andra idémässigt drivna förskolor. Det är hög tid att uppmuntra mångfalden även inom äldreomsorgen.
Men vill beslutsfattare egentligen lära något om äldres behov? Länge har en blind fläck styrt äldreomsorgen. Det finns allmänt en beröringsskräck inför åldrande, kroppens förfall, döden och att bli beroende av andras hjälp. Med det följer en underskattning av äldres förmåga och en nedvärderande syn på den åldrande människan. En alltför dominerande ungdomskult, att ständigt blicka framåt, sällan bakåt, förminskar inte bara det mänskliga; det undergräver historisk kontinuitet och kulturarv.
Människor i alla åldrar behöver engagera sig i äldreomsorgens utveckling. Nya former krävs för att fånga upp önskemål om en värdig ålderdom. Politiker på alla nivåermåste uppmuntra en folklig opinion genom föreningsliv, studieförbund, tankesmedjor, hearings, skrivartävlingar, regionala mötesplatser och debattforum. Nya metoder för brukarundersökningar måste utvecklas.
Finansieringen av en framtida äldreomsorg med högre kvalitet än idag måste få en långsiktig lösning. Frågan är vad den offentligt finansierade verksamheten kan klara och vad medborgarna själva kan och bör ansvara för. Ett alternativ till dagens system kan vara en nationell äldreomsorgsförsäkring. En försäkring ger större trygghet än idag för då kan var och en i förväg bedöma vad den kan vänta sig av samhället och vad man själv måste planera för.
Christer Neleryd, socionom, före detta äldreomsorgschef i Ystad och före detta chef på Socialstyrelsens äldreenhet.
Monika Olin Wikman, före detta landstingsdirektör i Värmland och samhällsdebattör inom äldreområdet.
Gå till toppen