Jag såg två debatter i onsdags. Den ena på morgonen. Årets första partiledardebatt i riksdagen, med coronatomma bänkar och ett gäng partiledare som åtminstone på ytan, och åtminstone jämfört med eftermiddagens debatt – den i det amerikanska representanthuset – höll ett tonläge som skulle kunna få tittaren att tro att svensk politik är tämligen fri från konflikter. Det skämtades, det avtackades ett språkrör, det tjafsades lite om vems fel det är att ett ostoppbart virus inte har kunnat stoppas. Polarisering? Knappast i riksdagens korridorer, i alla fall.