Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: L tvekar vid ett vägskäl. Det som behövs nu är tydlighet.

Johan Pehrson och Nyamko Sabuni har en hel del att tala om.Bild: Pontus Lundahl/TT
Detta är tidningens huvudledare. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Liberalerna står vid ett vägskäl och långtifrån alla partiföreträdare verkar vara villiga att följa Nyamko Sabuni. Under tisdagskvällen förde riksdagsgruppen en livlig debatt om riktningen som L-ledaren har pekat ut. Samtalen återupptas på fredag vid ett extrainkallat partistyrelsemöte.
"Diskussionerna kring januariavtalet behöver fortsätta", konstaterar partiets gruppledare i riksdagen Johan Pehrson.
Uppgörelsen mellan S, MP, C och L slöts under företrädaren Jan Björklunds partiledartid och har aldrig gjort Sabuni särskilt entusiastisk. Men med ett ultimatum i Expressen i förra veckan ställde hon med ens hela frågan på sin spets: Om regeringen går vidare med de migrationsförslag som har skickats ut på remiss, så lämnar Liberalerna budgetsamarbetet, förklarade Sabuni.
Vad hon vänder sig mot är tilläggen till migrationskommitténs förslag som öppnar för en bredare humanitär skyddsgrund. Bland annat ska personer som levt i Sverige länge och därmed fått särskild anknytning till landet kunna få stanna även om de formellt sett inte längre har några asylskäl.
Ämnet berörs i januariöverenskommelsen. "Partierna är överens om att driva en ny humanitär skyddsgrund", står det i punkt 67. Sedan måste utformningen självfallet diskuteras på det principiella planet. Grunden för en hållbar migrationspolitik är tydliga regler och en humanitär skyddsgrund måste definieras så långt möjligt. Men det är inte den aspekten Sabuni väljer att tala om – hon försöker istället att göra det hela till en budgetfråga. Hon hävdar att de tillkomna förslagen kan medföra kostnader som innebär ett avsteg från överenskomna principer.
Sällan har en riksdagspartiledare tagit en så stor strid på en så svajig grund. Ett beslut som får januariöverenskommelsen att falla kan i förlängningen få regeringen att göra detsamma. Vad tänker sig Sabuni att Liberalerna ska göra då? Gå till extraval med ett väljarstöd som enligt Demoskop nu ligger på rekordlåga 2,3 procent? Eller låta moderatledaren Ulf Kristersson bilda en regering som stöder sig på Sverigedemokraterna?
Visst behöver L i högre grad stå upp för sina politiska principer. Men som Liberala ungdomsförbundets ordförande, Romina Pourmokhtari, påpekar i DN är det knappast någon god idé att "försöka fälla regeringen på en teknisk foul".
Januariöverenskommelsen har lett till sakpolitiska framgångar för L – Sabuni har bara inte lyckats lyfta dessa tydligt nog, omsätta dem i stöd och förtroende från väljarna. Men ännu är det förhållandevis långt till val och socialliberala områden ligger vidöppna att erövra i det politiska landskapet.
I skolpolitiken, där L hade högt förtroende under Björklunds tid, handlar debatten nu till exempel mest om driftsformer – trots att det är viktigare med kunskap, kvalitet och det kompensatoriska uppdraget. Fokus måste överhuvudtaget tydligt ligga på individens möjligheter att påverka sin livssituation. Inte minst genom bättre integration. De som är fast i utanförskap har en låg grad av frihet, i synnerhet i miljöer där livsval begränsas av hederskultur eller kriminalitet.
När Sabuni tillträdde knöts förhoppningar till att hon skulle ta krafttag bland annat på dessa områden och samla Liberalerna kring en ny, klar vision. Men utvecklingen blev en annan. Det är inte bara i opinionen som trenden är negativ. Under 2020 lämnade var sjunde medlem partiet som nu ända upp på toppnivå står delat i två falanger: de som vill följa Sabuni och de som stretar emot.
De senares tvekan är fullt förståelig så som läget ser ut. Varför skulle de godta partiledarens nya riktning när det inte tydligt framgår vart hon vill gå?
Gå till toppen