Hösten 2008 hörde jag Joseph Haydns oratorium ”Skapelsen” i Allhelgonakyrkan i Lund. Efter den dunkla inledningen reste sig en för mig okänd gestalt med solljust hår och strålande ögon och besjöng ljusets inträde i världen. Rickard Söderberg var namnet och han åstadkom en sällsamt intensiv början på en minnesvärd konsert. Sedan dess har han gjort roller på Malmö Opera, debatterat samhällsfrågor och blivit rikskänd som färgstark musik- och kärleksapostel. Ibland har jag befarat att han håller på att stagnera i sin yviga artistpersona. Oron har åtminstone delvis varit obefogad.