En av de mest ikoniska bilderna från Förintelsen föreställer en judisk pojke som med gevär riktade mot sig sträcker upp armarna i luften och stirrar skräckslaget. Han står lite vid sidan av ledet med barn och vuxna som – också de med uppsträckta händer – drivs ut från en byggnad av tyska soldater. Bilden är tagen 1943 under upproret i Warszawas getto. Den kvinna som går längst fram i ledet, alldeles intill pojken, kastar en orolig blick mot honom och nazisterna. Kanske är det hans mamma som är smärtsamt medveten om det öde som väntar dem: så gott som ingen som bodde i Warszawas getto överlevde nazisternas grymhet.