Det är inte ovanligt att kvinnor som får sitt första barn beskriver en känsla av att ha ”förlorat sig själv”. Från att ha ägt sin kropp och sin tid finns plötsligt en varelse som kräver allt och lite till, och som hon inte kan välja bort. I efterhand kan småbarnsårens totala uppgång i en annan människa kännas som en parentes, men medan det pågår är det ofta en djupt existentiell upplevelse. Vem var jag innan mitt barn fanns? Kommer jag någonsin att bli den personen igen?