Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Det är hög tid att stoppa utfyllnaden av Öresund – det är inte 1898 längre

Om Öresund ska fortsätta lysa i det omgivande havsmörkret borde vi värna, och inte tära ytterligare på dess havsbottnar, skriver Filip Stoltz. Bilden är tagen utanför Malmö.Bild: Hussein El-Alawi
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
”Ja, det börjar bli skit för oss med i Limhamnen. Dom fyller igen havet för oss så fisken hittar inte sina lekplatser längre. Fisken och fiskarna får vika undan för cementen, det är för bedrövligt. Cementfabriker är viktigare än vår fisk. Men så är det, överallt får förnuftet vika för penningpåsen.”
Så säger fiskmånglerskan Cilja Gören Lars i Mary Anderssons roman ”Maria från Borstahusen”. Dialogen utspelar sig i Malmö år 1898, men det hade lika gärna kunnat vara idag.
Exploateringen och utfyllnaden av Öresund har fortsatt och fortsätter i en svindlande omfattning. Framför allt är det värdefulla grunda havsbottnar, med bland annat viktiga ålgräsängar, som har blivit föremål för dessa vådliga ingrepp i den marina miljön. För den intresserande är det bara att gå in på Eniro och jämföra historiska flygfoton så kan man se vilka oerhörda mängder hav som fyllts ut i nordvästra Malmö.
Nu senast står att läsa i Sydsvenskan (den 10 januari) hur man planerar att torrlägga havsbottnen för att göra ännu en utfyllnad i sundet. Denna utfyllnad benämns som ”Näsan”, kommer ta i anspråk en areal av 24 hektar, och ska användas till ”framtidens klimatsmarta logistik på järnväg och båt”. Att vi skyndsamt behöver gå över till klimatsmart logistik råder det inget tvivel om, men den tilltänkta placeringen av detta initiativ gör mig ytterst bekymrad.
Utfyllnaden ”Näsan” planeras förläggas i nära anslutning till Lommabuktens natura 2000-område och som vi vet känner naturen inga gränser. Fisken och fåglarna bryr sig inte om hur ett reservatsområde är utmärkt på en karta. Skrubborna, ålen och torsken som har sin hemvist i den värdefulla Lommabukten rör sig i dessa vattenmassor som ”Näsan” planerar att ta i anspråk.
Lommabukten och resten av Öresund utgör i våra dagar en unik marin miljö. Vi som fiskar, dyker eller spanar på fåglar är väl medvetna om detta. Norrut har vi ett Kattegatt och ett Skagerrak som har svårt att stoltsera med någon nämnvärd torsk. Söderut har vi en Östersjö som är en ekologisk katastrof. I Öresund finns dock fortfarande relativt välmående fiskbestånd och bottnar. Och här bedrivs även ett uppskattat småskaligt kustnära yrkesfiske. Se bara hur köerna ringlar sig långa vid hoddorna nere på Banérskajen!
Om Öresund ska fortsätta lysa i det omgivande havsmörkret borde vi värna, och inte tära ytterligare på dess havsbottnar. Jag har själv ända sedan barndomen haft ynnesten att året runt få bevittna Öresunds rika marina liv. Som liten påg var det bästa jag visste att följa med min morfar ut på sundet. Min innersta förhoppning är att även våra barn ska kunna få uppleva vår skånska natur. Möjligheter finns ännu – om vi slutar förhålla oss till vårt älskade Öresund såsom om året vore 1898.
Beslutet är ännu inte är fattat kring ”Näsans” tillblivande och jag hoppas innerligt att mark- och miljödomstolen agerar för att skydda alla de värdefulla vattenarealer som ännu står att finna i vårt Öresund.
Filip Stoltz Malmö
Gå till toppen