En gång i tiden var jag irriterad på hur kvinnliga mordoffer ofta skildrades på film. Jämt skulle de ut på stan, dricka sig fulla, flirta och sedan vingla hemåt ensamma för att längs vägen möta sina banemän. Polisen fann deras kroppar utfläkta med benen lätt isär, nakna eller med kläderna ned- och upphasade på strategiska ställen.