Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Minnesord om Per Nordangård

Per Nordangård, Båstad, har som tidigare meddelats avlidit i spåren av covid-19 i en ålder av 74 år. Han sörjes närmast av makan Ulla O’Barius, barn och barnbarn.

En plats i vår krets är tom. Vi som fått verka med Per för kultur och samhällsliv i Båstad saknar en man med förstånd, tålamod och humor. Och med en omisskännlig ton av brittisk lätthet, göteborgsk säkerhet och småländskt frisinne.
Per Nordangård och hans Ulla kom till Båstad efter ett verksamt liv i stora städer med omfattande och varierande kontakter. De tänkte sig ett något nedtrappat pensionärsliv och så blev det: ordförandeskapet i Filmföreningen för Per och kammarmusiken för Ulla, guideturer för besökande vänner, kåserier i lokaltidningen och framträdanden i bokhandeln. Där något hände och där något skulle göras, där fanns Per – och Ulla.
Huset och trädgården på Rivieraområdet stod öppet för sammanträden, nog så effektiva, och inte minst för roliga och generösa partyn. Där kläcktes idéer – för att sedan faktiskt genomföras.
Per Nordangård kom från en stor familj i Värnamo, förankrad i Missionsförbundet. Han slet aldrig av trådarna även om hans yrkesinsats skedde i världen utanför. Under mer än 30 år arbetade han i Göteborgs-Posten, 1989-93 som chefredaktör för allmänna redaktionen. Slutstationen i karriären blev London. Som Londonkorrespondent i nästan två decennier gav han GP:s läsare del i det brittiska livet; med ett antal böcker spred Per Nordangård kunskap och trivsel till läsare över hela landet.
Gentlemannen Per kunde förefalla fast förankrad i fåtölj och vid pubdisk men för några år sedan förbluffade han oss och gav sig iväg på en lång båtresa. Målet var att passera genom Panama-kanalen, återvägen gick till lands med stopp i svenskbygder, där arv från småländska förfäder ännu finns.
Med bilder och en precist lagom avfattad reseberättelse lät oss Per följa honom – den skotska whiskyn i våra glas var också utvald.
Vi tackar Per för åren han gav åt Båstad och Bjäre.
Barbro Hedvall
och vänner på Bjäre
Gå till toppen