Annons

Annons

Mördad när hon ville skiljas

Insändare
Socialarbetarens jobb har kommit att bli en oändlig jakt på hål att täppa till

Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

Jag vet inte vad exakt det var som gick fel i Aishas fall. Jag kan inte ge en ordentlig förklaring. Men som socialarbetare och medborgare vill jag be Aisha om ursäkt, skriver en anonym socialarbetare.

Bild: Johan Nilsson/TT

Annons

I Kävlinge, liksom i många andra svenska kommuner, har socialtjänsten varit en verksamhet i kris under flertalet år. Precis som i alla delar av välfärden har vi på golvet sett hur nedskärningskrav uppifrån lett till hurtiga rop om effektivisering. I verkligheten betyder minskade resurser en nedbantad välfärdsorganisation. Det betyder att de som är kvar får mer att göra på sin post. Det betyder att vi måste välja vilka som ska prioriteras. Det betyder att utsatta kvinnor som Aisha, som Sydsvenskan skrivit om tidigare, riskerar falla mellan sömmarna i samhällets skyddsnät. Aisha är långt ifrån den första och inte den sista. Må hon vila i frid.

I många kommuner har fältarbetare, boendestödjare och socialrådgivare plockats bort. Det förebyggande arbetet bortprioriteras. Socialtjänsten som verksamhet har förkastats till torftighet. Samverkan med andra instanser så som polis, skola, bup och BVC fallerar. Ständiga chefsbyten innebär i praktiken ständigt nystartade och nedlagda projekt. Projekt som startas upp för att sedan glömmas. ”Ska vi inte följa upp och utvärdera?” Små gnistor som släcks med stora spannar vatten. Någon försöker plocka upp tråden och samtidigt täppa hålen och blir sjukskriven. Nya kollegor kommer, sliter sig i håret, och försvinner. Så många som gått att avskedsfikat plockats bort. Det blev för kostsamt. Några som anpassar sig i ledet och blir kvar, gör det man kan och försöker blunda för resten. ”På med skyddsvästen”, heter det. Jag tror inte jag är ensam om att ha en skyddsväst full av hål.

Annons

Annons

Det dagliga arbetet för en socialarbetare på golvet har kommit att bli en oändlig jakt på hål att täppa. Anmälningar rullar in i ett outsinligt flöde. Hur ska man som enskild tjänsteman verkligen kunna bedöma vilken människas behov som ska prioriteras? Om mångas behov tycks lika akut? När tid, utrymme och resurser blir en bristvara, tvingas man som tjänsteman att sålla och febrilt försöka klamra sig fast vid rutiner. Vi bläddrar i lagtexter och diverse stöddokument. Vi samlas för att skapa nya rutiner. Ovanpå alla de gamla som redan fanns, någonstans. Men socialtjänstlagen kan tyckas så bred och så svepande, den lämnar så mycket till den enskilde att bedöma! Och tas fel beslut är det också den enskilde som får bära bördan. Organisationen säger sig alltid ha gjort sitt. Vi måste skydda kommunen, som varumärke. När blev kommuner ett varumärke och inte kommuninvånarnas gemensamma samlingspunkt för råd och stöd? Och välfärden som skulle vara vårt samhälles gemensamma trygghetsstomme; om den plockas bort, vad för fundament finns då kvar? Socialtjänstens klienter är gemene kommuninvånare. Vem som helst kan tappa greppet och falla, även du och jag.

Vi socialarbetare tillhör de yrkesgrupper som med stolthet går in i vårt arbete med en genuin vilja att hjälpa och förändra. Tyvärr är det också dessa yrkesgrupper som är lättast att utnyttja när samhället ska spara. Vårdarbetare, pedagoger, poliser och socialarbetare. Yrken som kräver år av utbildning, för en i gengäld minimal löneutveckling och skrala arbetsvillkor. Att satsa på en karriär inom dessa yrken det gör man inte för fina titlar, bonusar eller schyssta arbetsvillkor. Här är det fritt fram för vinstlystna politiker att skära och ändå veta att människor stannar kvar. Inte för organisationens skull, utan för de människor vi är utbildade att hjälpa. Men även eldsjälar kan brinna ut, eller tvingas iklä sig illasittande skyddsvästar.

Annons

Annons

”Våld i nära relationer” är ett av alla de projekt som socialtjänsten ska prioritera men som inom en nedbantad organisation lätt tappas bort. En dammtuss som ibland virrar upp och flyger runt mellan brådskande chefsbyten och prioriteringskrav. Ord på papper som bockas av. Någon som försökt plocka upp tråden och samtidigt täppa hålen. Små gnistor som dränkts under stora spannar vatten. Jag vet inte vad exakt det var som gick fel i Aishas fall. Jag kan inte ge en ordentlig förklaring. Men som socialarbetare och medborgare vill jag be Aisha om ursäkt. Förlåt, förlåt, förlåt. Från botten av mitt hjärta, till dig och dina barn. Vi har inte kunnat skydda er. Det ska inte vara så. Något har gått allvarligt fel som vi som samhälle måste gå till botten med att reparera.

Anonym socialarbetare

Annons

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy