Jag går genom Annelundsparken och konstaterar att den står stilla. För sex månader sedan när jag passerade parken blev jag irriterad på alla glada som utförde träning i grupp och såg sorglösa ut. Parken är numera oförargligt lugn och tyst. Jag tycker det är tråkigt. Jul, nyår och starten på det nya året är känsloladdade perioder. Tiden efteråt, den vi är i nu, är entonig och klanglös. Det rullar på men står stilla på samma gång.