Kråkorna flyger över taggtråd och skorstenar. De flyger över baracker och lägervakter, över de levande och döda. Kråkorna blev mina vänner, skrev Ceija Stojka om sina bilder. Till skillnad från henne kunde de fly mot skyn. Hon skulle fylla tio när hon kom till Auschwitz-Birkenau 1943. I Ravensbrück sökte hon skydd bland högarna med döda kvinnor och barn. Från Bergen-Belsen blev hon befriad i april 1945. Mer än fyrtio år senare började hon berätta. Nu fyller hennes bilder och ord Malmö konsthall i en utställning så tät och drabbande att jag trevar efter ord. Tuschen rinner svart som sot och färgerna är klara när hon vittnar om vad hon överlevt. Bit för bit synliggör hon det folkmord som länge förtigits och förträngts. Ceija Stojka var med sin mor och fyra syskon de enda som var kvar av tvåhundra personer i hennes romska släkt.