I dessa dagar rör jag mig rekordmycket över internet. Det faller sig därför naturligt att fundera på varifrån näringen till vansinne kommer – främst i pandemifrågan.

När jag gör det, så försöker jag hålla Lex Berglund i minnet.

Denna lag har fått sitt namn efter tidigare reporterkollegan Joakim Berglund. Han var en skicklig nyhetsjägare som bytte bana, och som numera driver det enorma tidningsbildarkivet Bilder i syd.

Ibland funderade vi på läget i världen, där vi satt på redaktionen. Det kunde handla om internationell storpolitik lika gärna som om några spännande ränker på Lunds universitet. Förr eller senare brukade jag snurra in mig i avancerade förklaringar och teorier till varför någon stor budgetpost plötsligt hade förflyttats från en fakultet till en annan. Något i den stilen.

Joakim förde mig mittåt: Du överskattar dem, beslutsfattarna. De tänker inte i så många steg.

Det hade han oftast alldeles rätt i. Jag döpte det till ”Lex Berglund” – om du tror att en avancerad flerstegsprocess ligger bakom att en minister byter departement, så har du förmodligen överskattat statsministerns strategiska förmåga. Han ville nog inget mer än att bara släcka en brand.

I historien finns fadern till detta tankesätt, den engelske filosofen William Ockham. Han gav namn till det man brukar kalla ”Ockhams rakkniv”. Ibland tolkas Ockham ungefär: ”den enklaste förklaringen är oftast rätt” – men säger man det till en skolad filosof har man gått för långt i förenklingen av Ockham.

Lite bättre är nog att säga: Ockham ville att man ska undvika antaganden så långt det går. Renodla gärna observationen, komplicera den inte. Det blir lättare och oftare rätt då.

Skillnaden mellan Berglund och Ockham, som filosofer alltså, är att Ockham omfamnade all händelseanalys, medan Berglund nischade in sig på vad vi kan kalla besluts- och maktärenden.

Ockham såg världens storhet.

Berglund såg människans litenhet.

En analys av världen enligt Lex Berglund kräver att vi minns att avancerade konspirationer som kräver många steg och sammansvurna ofta faller på en enkel sak: människor är inte fullt så strategiska eller manipulativt smarta.

Det kan förstås vara så att det är en storslagen rysk påverkansoperation som får vaccinmotståndare att vandra i Stockholm med en skylt som protesterar mot Louis Pasteur.

Det kan också vara så att den som bar skylten är en gök.

William Ockham och Joakim Berglund i kombination: där har vi åtminstone en början till en metod för att navigera vaccinmotståndets och konspirationsteoriernas värld.

Det är klart att vi har en digital informationskris. Den är på sätt och vis lika allvarlig som klimatkrisen. Jag tror bara att vi ska försöka att se iskallt analytiskt på faktorerna som har skapat den.

***

P.S. Och Pasteur, varför ådrog han sig stollarnas intresse? Enkelt: han grejade med vaccinforskning, vid sidan av sin banbrytande uppfinning för att behandla livsmedel för bättre hållbarhet. Han har därför gett namn åt ett företag som bland annat sysslar med vaccinfrågor.