Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Låt inte vårt kulturarv skövlas – ett köpcentrum stoppar inte butiksdöden

Idag hyser kvarteret Galten bland annat busstorget vid Bankgatan.Bild: Sandra Henningsson
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Under hösten 2020 debatterades byggföretaget Wästbyggs ambitioner om ett nytt kvarteret Galten i Lund. Enligt förslaget från byggnadsnämnden skulle de nuvarande husen i kvarteret rivas, för att ersättas av ett 12-våningshus med bostäder, köpcentrum och biograf (husets våningar ändrades senare till sex). En farhåga bland de som motsatte sig var, förutom förstörelsen av ett kvarter med kulturvärde, att projektet kan komma att öppna upp för liknande i framtiden.
I Lund har stadskärnan klarat sig ovanligt väl från 60- och 70-talets centrumsaneringar. Staden brukar enligt min personliga erfarenhet kallas vacker av såväl svenskar som utlänningar, och det skulle inte förvåna mig om stadens form och historiska kontinuitet är en av orsakerna till att studenter och andra väljer att studera och leva här.
Den brittiske psykiatern och litteraturvetaren Iain McGilchrist utvecklar med boken ”The Master and His Emissary” en rad idéer om bland annat vad som definierar en meningsfull relation till omvärlden. Djup, i motsats till yta, karaktäriseras enligt McGilchrist av sammanhang. Det djupa skapar en relation och överbryggar avstånd. Det ytliga, å andra sidan, är kontextlöst och upplevs livlöst och mekaniskt. I en ytlig värld resulterar känslan av livlöshet i en fixering vid det nya, exalterande och stimulerande. Yta leder till begär efter det ständigt snabbare och högljuddare.
En historisk miljö uppfyller alla krav på djup. En plats som sträcker sig långt tillbaka i tiden innebär en relation med landskapet och med de tidigare generationer som bidragit till dess skapelse. Ytlighet yttrar sig istället, bland annat, som konsumism.
Det är inte omöjligt att några av initiativtagarna eller de politiker som godkänt förslaget ser det som ett sätt att skapa rörelse i ett döende centrum. Men att byggandet av ett köpcentrum skulle råda bot på en butiksdöd som ytterst orsakas av storföretagens växande dominans och av näthandel känns inte trovärdigt.
Den stora konserveringsfrågan i vår tid kretsar kring klimatet. Men bevarandet av natur och kultur står inte i ett motsatsförhållande. I Unescos världsarvsmärkning inkluderas både natur- och kulturmiljöer, med motiveringen att bägge utgör oersättliga källor till ”liv och inspiration”. I en värld där oersättliga naturresurser alltjämt fortsätter att exploateras, är skövling av kultur en parallell tragedi.
Axel Kockum
Gå till toppen