Det kan finnas skäl att bredda perspektivet lite när det gäller framtida förbindelser över Öresund, inte minst att inkludera den danska sidans inställning.

Förväntningarna på Öresundsbron och Öresundsregionens expansiva utveckling var mycket höga innan Bron stod klar. Då kontakterna och integrationen över Sundet inte kom igång direkt, infann sig en besvikelse hos både politiker och företrädare för näringslivet.

Genom de obalanser mellan den danska och svenska sidan som så småningom uppträdde på ”marknaden” - olika huspriser, olika tillgång till bostäder, olika behov av arbetskraft, olika valutakurser - tog utbytet över Sundet fart. Ett bra mått på det är pendlingsresorna som ökade från 2 000 per dag år 2000 till nästan 25 000 år 2009. Även ett stort antal danskar bosatte sig i Skåne. Av olika skäl mattades utvecklingen av. Till exempel blev det inte lika fördelaktigt för danskar att bo i Sverige och många flyttade därför tillbaka. Sammantaget minskade pendlingen kraftigt. Marknadskrafterna drev inte längre på integrationen och gränsregioner kan inte administreras fram av politiker.

De gränskontroller som infördes på grund av migrationsvågen 2015 och pandemin 2020 har ytterligare försvårat integrationen. Pendlingen har nästan halverats sedan 2009. Dagens situation har skapat stora problem för enskilda och företag.

Många prestigeprojekt, som till exempel Öresundsuniversitetet, har lagts ned. Den politiska plattformen Öresundskomiteen med sitt breda integrationsuppdrag har ersatts av marknadsföringsorganisationen Greater Copenhagen.

Det svagare danska intresset för Öresundsregionen omfattas nu även av Sverige. Båda ländernas regeringar har sedan lång tid tillbaka varit likgiltiga inför regionen. De har knappast backat upp något som har med Öresundsregionen att göra.

Ointresset har underblåsts av en konkurrens mellan Stockholmsregionen och Öresundsregionen (läs Köpenhamnsregionen). Det har manifesterats i kampen mellan Arlanda och Copenhagen Airport och de båda ländernas kamp om den Europeiska läkemedelsmyndigheten.

Den svenska regeringen tycks mena att en investerad krona i Skåne/Öresundsregionen riskerar att vara ett bidrag till Köpenhamns utveckling.

De nordiska regionerna är små i både ett europeiskt och globalt perspektiv. Det är dags för de politiker som styr Sverige och Danmark att fundera på om de båda länderna istället för att konkurrera borde samarbeta för att stärka sina positioner i den internationella konkurrensen. Det borde finnas en god grund för det med tanke på hur lika Sverige och Danmark är i många avseenden jämfört med omvärlden. En viktig fråga är behovet av ytterligare en förbindelse över Öresund. Den är av stor betydelse inte bara i ett Öresundsregionalt perspektiv, utan i hög grad för hela Sverige, Danmark och även Norge.

Alla de tre alternativen för framtida förbindelser över Sundet, HH-leden, Europaspåret och Öresundsmetron, bör undersökas seriöst och i relation till den kommande Fehmarnförbindelsen mellan Tyskland och Danmark. Den svåra nöten att knäcka är hur främst framtidens allt fler godståg ska kunna tas om hand och avlasta vägtrafiken för klimatets bästa.

Det är viktigt att inte blunda för danskarnas traditionellt mer avvaktande för att inte säga skeptiska inställning till att få fler godståg och persontåg längs Själlands vackra östkust, den så kallade guldkusten, där tunga beslutsfattare inom näringsliv och politik bor.

Klimatfrågan kastar också sin skugga över en ny Öresundsförbindelse, något som kommer att påverka de båda ländernas slutliga val när det gäller en ny förbindelse över Öresund.

Dessutom talar mycket för att Sverige behöver stå för större delen eller hela notan för en ny förbindelse med tanke på danskarnas svaga intresse.

Avgörande faktorer för att framgångsrikt och klokt få en ny förbindelse till stånd är att de skånska politikerna kan enas om vilket alternativ de förordar. Och minst lika viktigt är att den svenska och danska regeringen inser att Öresundsregionen skapar ekonomiska och andra mervärden inte bara för regionen utan i högsta grad för både Sverige och Danmark.

Nya förbindelser stärker ländernas transportsystem till gagn för invånarna och företagen och därmed den ekonomiska, sociala och miljömässiga utvecklingen.

Ett djupare och mer engagerat samarbete mellan den svenska och danska regeringen om Öresundsregionen, både generellt och när det gäller möjligheterna att smidigt och bekvämt resa i regionen, handlar i hög grad om kommande generationer.

Studier, till exempel den sydsvenska SOM-undersökningen från 2015, visar att dagens unga generation, såväl i Danmark som i Sverige, är mycket positiva till att arbeta och studera på andra sidan Öresund, och många kan även tänka sig att bosätta sig där. Det borde politikerna på ömse sidor Sundet ta till sig och lägga i vågskålen när de ska fatta avgörande beslut om Öresundsregionens framtid.

Christer Persson, docent i ekonomisk geografi och tidigare utvecklingschef inom Malmö stad.