Enligt skollagen ska utbildning vara likvärdig inom varje skolform. Så är det inte idag.

Ju bättre ställt elever har det hemma, desto mer läromedel får de av skolan. Det visar en färsk undersökning som Ungdomsbarometern gjort på uppdrag av Läromedelsförfattarna.

Bland högstadie- och gymnasieelever över 15 år som upplever att deras familjs ekonomi ligger över medel säger 64 procent att de får läromedel i alla ämnen. Motsvarande siffra för elever med upplevd familjeekonomi under medel är 45 procent.

En av eleverna i undersökningen skriver:

”Utan läromedel har jag väldigt svårt att exempelvis plugga hemma till ett prov. Läromedel är i högsta grad den största anledningen till att jag överhuvudtaget lär mig något i skolan.”

I sommar presenterar Gustav Fridolin en utredning om statens roll när det gäller läromedel. Jag förväntar mig att han lägger fram förslag som säkrar alla elevers rätt till läromedel i alla ämnen. Allt annat vore att svika eleverna. För att säkra rätten till läromedel kräver Läromedelsförfattarna av regeringen och riksdagen:

• Skärp skollagen. Tydliggör rätten till läromedel för alla elever i de inledande bestämmelserna om rätten till en likvärdig skola.

• Öka resurserna. Läromedel ska inte gå att prioritera bort.
 Ökade resurser till skolorna är en förutsättning för att de ska kunna säkerställa en likvärdig tillgång till ändamålsenliga läromedel för alla elever.

• Skärp uppföljningen. Utan offentlig statistik av läromedelsinköp är det omöjligt att säkra en likvärdig tillgång till läromedel för alla elever.

En skola är inte likvärdig förrän varje elev har samma förutsättningar att lyckas. Sverige har en lång väg dit, men om de tre ovanstående kraven blir verklighet kan i alla fall situationen när det gäller läromedel bli mer likvärdig.

Läromedel behövs inte bara för att kunna ta till sig kunskap, de spelar också stor roll för barns och ungas läsning. En elev i Ungdomsbarometerns undersökning skriver: ”Jag är en person som främst lär mig genom läsning. Det betyder att presentationer som läraren gjort inte tillför mig särskilt mycket. Boken är den främsta lärokällan för mig.”

Den nyligen publicerade forskningsartikeln"The Decrease of School Related Reading in Swedish Compulsory School – Trends Between 2007 and 2017" i Scandinavian Journal of Educational Research visar att andelen elever som läser i skolan har minskat kraftigt de senaste åren. Det är något som oroar många, men läromedlens betydelse för läsningen lyfts sällan fram.

För den elev som inte har ett hem fyllt av böcker är läromedel ett första möte med det skrivna ordet. Den ojämna tillgången till läromedel förstärker klyftan mellan dem som läser och får tillgång till läromedel, och dem som blir utan.

Bristen på läromedel påverkar elever i olika utsträckning och drabbar dem med lägst upplevd familjeekonomi hårdast. Tre av tio elever med upplevd ekonomi under genomsnittet säger att de får svårare att hänga med i klassrummet på grund av att de inte har läromedel. Motsvarande siffra för elever med upplevd ekonomi över medel är 11 procent. De elever som mest behöver läromedel får alltså minst.

Ingen förväntar sig att ett barn ska lära sig skriva utan penna eller spela gitarr utan instrument. Men idag verkar det som politiker förväntar sig att elever ska lära sig läsa och ta till sig kunskap utan läromedel.

Att färre än hälften av eleverna får läromedel av sin skola bör oroa alla som har barn i skolan, alla som arbetar i skolan och alla politiker som arbetar för att skolan ska vara likvärdig.

Skolan är till för eleverna och det är samhällets skyldighet att se till att de har tillgång till de verktyg de behöver.

Per Kornhall, ordförande för intresseföreningen Läromedelsförfattarna.