I augusti 2019 kom beskedet att Socialstyrelsen skulle se över de restriktioner som finns för bloddonationer, bland annat för män som har sex med män. Efter nästan två år av väntan är nu Socialstyrelsens utvärdering klar. Homosexuella män ska fortfarande inte få donera blod på lika villkor som heterosexuella. Det är obegripligt, inte minst för att Sverige lider av blodbrist men också för att Socialstyrelsens resonemang saknar logik.

Blod kan inte förvaras. Det måste användas omgående efter en donation. Regelbundna donationer är därför nödvändigt för att sjukvården ska ha nog med blod.

Socialstyrelsens nya riktlinjer innebär att de tolv månader av total avhållsamhet som krävs av homosexuella män som vill donera blod förkortas till sex månader. Det kan låta som något bra, men gör minimal skillnad. I praktiken är det även i fortsättningen omöjligt för homosexuella män att donera blod regelbundet.

För heterosexuella finns en mycket rimlig regel, donation av blod är inte tillåtet för den som under de senaste tre månaderna har inlett en ny sexuell kontakt. Samma regel bör gälla för män som har sex med män.

Dagens regler är grundade i 1980-talets rädsla för hiv, ett virus som även då hade en mycket begränsad spridning i Sverige.

Folkhälsomyndigheten kartlägger kontinuerligt spridningen av hiv i Sverige och med de låga smittotalen i åtanke är det svårt att förstå Socialstyrelsens beslut. Merparten av alla nya fall av hiv i Sverige har direkt koppling till antingen heterosexuella kontakter utomlands eller till injektionsmissbruk. Varken inrikes eller mellan män sker någon nämnvärd spridning av hiv.

Vården ska vara rättvis och baserad på fakta, inte baserad på känslor. Det struntar Socialstyrelsen i när den nekar homosexuella män att donera blod. Personer med ett riskbeteende ska inte kunna donera blod när det finns risk att de överför smitta. Problemet är att sex mellan män, som Socialstyrelsen bedömer som ett riskbeteende inte innebär att risken att överföra smitta växer.

Socialstyrelsen anser att det är ett riskbeteende att ha samlag med en människa med en udda tredje siffra i personnumret (som män har), men endast för den själv också har det.

Socialstyrelsen glömmer bort att riskbeteende inte är något som man kan säga att en hel grupp har. Två personer som lever i ett monogamt förhållande har samma risk att drabbas av hiv eller någon annan sexuellt överförbar sjukdom oavsett vilket kön de har. Att Sveriges regler när det kommer till bloddonation inte tar hänsyn till det visar att de inte är grundade i mer än rädsla.

Idag kan en homosexuell man testas negativt för hiv, hepatit och varje tänkbar relevant blodsjukdom, men ändå nekas att donera blod. När blod stängs ute från blodcentralerna i onödan blir sjukvården lidande och konsekvenserna för de personer som behöver blodet förödande.

Coronapandemin har dessutom förvärrat den blodbrist som Sverige länge har lidit av.

Sverige är i akut behov av blod och har inte råd att stänga ute människor från att donera rent blod när resultatet blir inställda operationer och att fler människor nekas vård. Att låta homosexuella donera blod på lika villkor som heterosexuella räcker inte för att få stopp på den rådande blodbristen. Det skulle däremot hjälpa, och det skulle rädda liv.

Réka Tolnai, distriktsordförande för CUF Storstockholm

Adrian Romignollo, vice distriktsordförande för CUF Uppsala län

Gustav Tällberg, infektionsbiolog och medlem i CUF Uppsala län

Niels Paarup-Petersen (C), riksdagledamot

Annette Linander (C), regionråd i Skåne

Birte Sandberg (C), regionråd i Skåne